2 Kor 9:1-15 – Var och en må ge vad han har beslutat sig för

¹Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ²Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta. ³Nu sänder jag ändå dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte skall visa sig vara tomt prat och för att ni, som jag redan sagt, skall vara förberedda. ⁴Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas, när de makedonier som kommer med mig finner att ni, trots allt vårt förtroende för er, är oförberedda. ⁵Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.

 ⁶Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. ⁷Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. ⁸Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. ⁹Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. ¹⁰Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. ¹¹Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan.

¹²Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. ¹³När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.

• ¹Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ²Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.
  • Makedonien var på Paulus tid den norra delen av Grekland, medan Akaja var den södra. Korinth var huvudort i Akaja medan i Makedonien låg städer såsom Filippi, Berea och Thessaloniki.
  • Den ”hjälp” Paulus skriver om är den pengainsamling som han tidigare har önskat att korintierna ska samla in till de kristna i Jerusalem (1 Kor 16:1-4).
  • Paulus skriver att han egentligen inte behöver skriva till korinthierna om detta med kristet givande, så varför gör han det då?
    • Egentligen så visste korinthierna att de givetvis borde samla in pengar till de fattiga, men de hade kommit av sig.
    • På samma sätt så kan man fundera på varför man bör hålla en predikan om givande, när ju alla egentligen vet att man borde ge? Jo, därför att de allra flesta av oss ibland inte lever upp till vad vi själva har bestämt oss för, och behöver påminnas om att fortsätta det vi påbörjat.
  • I förra kapitlet skrev Paulus om hur ivriga korintiernas norra grannar, makedonierna, var att få vara med på insamlingen och nu skriver han att han vet ”hur villiga” korintierna är att samla in pengarna. Men faktum är att till skillnad mot makedoniernas föredömliga hängivenhet så hade korintiernas pengainsamling kommit av sig. Om korintierna hade varit så villiga att ge pengar hade ju Paulus rimligtvis inte behövt skriva detta brev för att uppmana dem att återigen påbörja insamlingen!
    • Paulus försöker få korintierna att inse att om de inte slutför insamlingen på ett bra sätt så kommer både Paulus och korintierna få skämmas över deras misslyckande. Och inte vill väl korintierna bli ekonomiskt övertrumfade av de fattiga grannarna i norr, makedonierna?
    • Lyckligtvis slutförde korinthierna sin insamling till slut (Rom 15:25-26, Apg 24:17).
    • För en kristen är det lätt hänt att man i ett hängivet ögonblick bestämmer sig för att ”ge allt” för Jesus Kristus, men när vardagen återvänder är det svårare att leva upp till vad man tidigare lovat.
      • För att undvika detta är det viktigt att man dels tar ”genomtänkta beslut” och att man ”disciplinerar sig”.

• ⁵Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.
  • Det faktum att Paulus vill att insamlingen är färdig innan han kommer till Korinth visar hur långt borta manipulerande kollekttal var från Paulus verklighet. Paulus vill att korintierna ska fullfölja det de har utlovat, men han vill inte tvinga dem eller manipulera dem så att de i stundens hängivenhet ger mer än de egentligen vill.

• ⁶Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt.
  • Paulus jämför givande av pengar med bönder som sår säd. En bonde är inte sparsam med sin säd utan sår så mycket han kan för att han vet att han då också kommer att få skörda mer än om han hade sått lite. Bonden kommer att ha mindre säd men större skörd.
    • På samma sätt så kommer den som inte sår sina pengar att få behålla sina pengar, men kommer att gå miste om den rikliga skörden.
  • Om man sår ”pengar” i och med att man ger generöst till fattiga som är i behov av hjälp, får man då också skörda pengar? Nej, inte nödvändigtvis. I Nya testamentet ser vi återkommande att Gud lovar att den som sår inte skall gå miste om sin lön, han kommer att få skörda, men det är sällan det står exakt vad man får skörda, snarare ”får man det man behöver”.
    • ¹⁹Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. (Fil 4:19)
    • ⁴²Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön. (Matt 10:42)
    • De kristna i Jerusalem fick tack vare denna insamling det som de behövde just vid detta tillfälle, nämligen pengar. Men korintiernas stora behov var inte pengar, och därför är det inte alls säkert att Gud välsignar dem ekonomiskt bara för att de ”sådde” pengar.
    • Den som ger av sina pengar enbart för att själv få skörda pengar ”ger” egentligen inte, utan försöker ”köpa” Guds välsignelser, något som Gud genomskådar eftersom han ser våra hjärtan. Man ska ge därför att man vill ge, inte för att man vill få. Man ger av sina pengar därför att man älskar sin medmänniska, inte för att man älskar sig själv.
    • Den som sår ”materiellt” kan exempelvis få skörda ”andligt”:
      • “När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda?” (1Kor 9:11)

• ⁷Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.
  • Här ser vi att givande är för ”var och en”. Oavsett om man är rik eller fattig så kan alla ge något. Det viktiga är inte nödvändigtvis hur mycket man ger utan att man ger utefter sin förmåga (2 Kor (8:3).
  • Det är viktigt att man tar ett genomtänkt ”beslut” om att ge så att man inte blir manipulerad till att ge mer än man vill eller till att ge av egoistiska skäl för att man själv ska få skörda pengar.
    • Hur mycket ska man som kristen besluta sig om att ge?
      • I Gamla testamentet ingår det i Mose lag att Israels folk ska ge tionde av sin ”säd, frukt och boskap” (3 Mos 27:30-32) till leviterna, prästerna, ”som lön för den tjänst de utför vid uppenbarelsetältet” (4 Mos 18:21-28) och till ”främlingen, den föräldralösa och änkor (5 Mos 26:12).
      • Eftersom vi kristna inte står under Mose lag (Rom 6:14–15, 1 Kor 9:20, Gal 5:18) så finns heller inte kravet att ge tionde. Däremot kan man gott och väl se ”10 %” som en god biblisk princip att ”besluta” sig om att ge, men inte för att man måste, utan för att man vill. Just 10 % som princip förekommer nämligen både före och efter Mose lag (1 Mos 14:18-20, Heb 7:2-9).
        • “Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.” (Rom 6:14)
        • Det är inte fel att som församling då och då fundera och samtala tillsammans om hur mycket pengar man vill ge för att kunna ha en gemensam kyrkobyggnad och en anställd pastor. Det man då kommer överens om och ”beslutar” bör man sen därefter göra vad man kan för att leva upp till, men inte utav av tvång utan för att man har beslutat sig för det och för att man vill.
        • För Gud är inte storleken på gåvan det viktiga, utan hjärtats inställning. Det viktigaste är inte hur mycket man ger utan att man ger generöst till de som behöver (Matt 25:31-46).
        • Även om Paulus starkt betonar ”frivillighet” och ”glädje” så finns det även en allvarlig sida av detta med givande. Om man t.ex. lever i ett samhälle med många fattiga, men blundar för detta och behåller alla sina pengar för sig själv trots att man skulle ha råd att ge, då begår man en allvarlig synd:
          • ⁴²Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. (Matt 5:42)
          • ¹⁷Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh 3:17)
        • Så om någon undrar hur mycket en kristen ska ge, så anser jag det bästa bibliska svaret är just vers 7 i detta kapitel: ”Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta.”
  • Om man ger av sina pengar eller inte avslöjar indirekt vad man har ”i sitt hjärta”. Om man säger att man älskar Gud mer än allt annat men lägger alla sina pengar på teknikprylar så stämmer inte bekännelse och praktik ihop, eller som Jesus själv sa: ”där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21).
  • Man ska under inga omständigheter ge av sina pengar utav ”tvång”, exempelvis genom att någon håller ett långt manipulerande kollekttal. Istället för att ge utav ”olust eller av tvång” så handlar kristet givande om att ge i ”glädje och frivillighet”.
  • Gud vill att vi ska ge i glädje eftersom det är så han ger oss allt vi behöver! Gud muttrar inte när han ger oss av sina rikedomar, nej han är glad att ge oss allt vi behöver. Gud håller inte tillbaka sina välsignelser eller ger oss så lite som möjligt, nej han ger oss allt vi behöver i överflöd!

• ⁸Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.
  • Att kunna ge generöst ingår i den nåd som Gud ger oss. Att Gud har gett oss nåd innebär att han kärleksfullt har frälst oss från synden och gett oss löfte om ett nytt evigt liv, ett liv som han redan nu med sin helige Ande har börjat förvandla. Det finns inga ”goda gärningar” vi kan göra för att förtjäna Guds nåd, vi kan bara tacksamt ta emot nåden genom att tro på Jesus som vår Herre och Frälsare. Nåden visar sig sen i våra liv genom att den helige Ande förvandlar oss på olika sätt. Om vi frivilligt verkligen vill dela med oss av våra tillgångar då betyder det att vi ser tecken på denna förvandling.
    • Om inte Gud hade frälst och förvandlat ditt hjärta så hade du aldrig velat ge av dina pengar till någon annan. Du hade varit kvar i ditt tidigare syndiga och egoistiska liv.
    • Förhoppningsvis har Guds nåd överflödat i våra liv så att vi har ”helgats” och blivit mer lika Jesus på alla möjliga områden i våra liv.
      • När vi var syndare så kanske vi letade efter en livspartner på krogen, men när Guds nåd förvandlat oss på insidan så finner vi andra mer helgade sätt att finna en livspartner.
      • När vi var syndare så kanske vårt liv handlade om att bli rik på andras bekostnad, men efter att Guds nåd har fått verka i våra liv så har vi plötsligt fått andra motiv i våra liv.
      • Guds nåd förvandlar oss inifrån och ut så att vi helhjärtat vill leva ett kristet liv med Jesus som förebild.
  • Att känna att man ”har nog av allting” innebär att man har frid och inte behöver jaga efter världsliga tillgångar.
    • Det sägs att när Alexander den Store hade erövrat hela världen så grät han eftersom det inte fanns något mer att erövra.
    • En liknande tankegång förmedlar Jesus när han säger ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Mark 8:36).
    • Författaren till Predikaren ”inriktade sitt hjärta på att begrunda och utforska allt” men insåg att allt bara är ”förgängligt” och att det ända som verkligen betyder något är att: ”frukta Gud och hålla hans bud” (Pred 12:13).
  • Gud välsignar oss inte för att vi ska behålla det för oss själva utan för att vi ska ”ge i överflöd till varje gott verk”. Om Gud har välsignat dig med en vacker sångröst; sjung! Om Gud har välsignat dig med en stor plånbok; ge generöst! Om Gud har välsignat dig med händighet; snickra!

• ¹⁰Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. ¹¹Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan.
  • Guds syfte med att göra oss ”rika på allt” är för att vi då kan vara ”frikostiga i allt”. Återigen, Gud ger oss inte i överflöd för att vi ska behålla det för oss själva utan för att vi glatt ska kunna ge det vidare till andra.
  • Något som i Guds rike är mycket mer värt än världsliga pengar, det är ”tacksägelse”. Korintiernas insamlade pengar kommer att medföra att man ”tackar Gud”, något som är mycket mer värt än pengar i sig.

• ¹²Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. ¹³När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.
  • Som jag nämnde tidigare, när man sår ”pengar” så betyder inte det nödvändigtvis att man kommer att få skörda just ”pengar”, utan snarare det som det finns behov av. Här ser vi dock exempel på några av de välsignelser som de insamlade pengarna kommer att leda till.
  • Kristet givande leder först och främst till att ”fylla de heligas behov”, men även till ”tacksägelse” inför Gud, en vinst som absolut inte är att förringa, och att de kristna i Jerusalem kommer att ”be för” och ”längta” efter korintierna. Kristet givande leder alltså till att de kristna får äta sig mätta, blir tacksamma inför Gud och ber för andra kristna.
    • De ”heliga” är alla kristna, inte bara de som jobbar som pastorer eller som av någon anledning anses vara mer heliga än andra. Alla som har blivit frälsta har också blivit heliga, dvs. ”avskilda” åt Gud.
  • Paulus avslutar sin undervisning om kristet givande med att tacka Gud för hans gåva till oss: frälsningen i Jesus Kristus. Gud har gett oss allt, till och med sig själv! Och inte nog med det, han gav sig själv som en gåva, dvs. det finns ingenting vi kan göra för att förtjäna frälsningen, vi kan enbart ta emot gåvan genom att tro på Jesus.
    • “Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
    • Tack vare Guds gåva till oss så har våra ”behov” fyllts, vilket borde leda till ”tacksägelse” och att vi ”ber för” och ”längtar” efter andra kristna.
  • Det känns som att Paulus först har undervisat i två kapitel om varför och hur en kristen ska ge av sina pengar, för att sen avsluta med ett argument som egentligen gör alla andra argument överflödiga!
    • Om man tidigare har grunnat på om eller hur mycket man ska ge så borde Paulus avslutning leda till att man inser att man vill ge hela sitt liv till Gud! Om Gud har varit så frikostig att han gav mig frälsning och evigt liv, borde inte jag då frikostigt dela med mig av allt jag kan?

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.