Igår kväll skrev jag ett inlägg med reflektioner från konferensen Älska Norrland. En av mina tankar handlade om behovet av mötesplatser även för de som inte är pastorer. Pastorskonferenser är väldigt bra för oss som jobbar som pastorer, men samtidigt måste man komma ihåg att ”teologin formas i den lokala församlingen”, som Pelle Hörnmark skrev i sitt senaste blogginlägg.
Om vi ska kunna forma teologin i våra lokala pingstförsamlingar behöver fler än pastorerna ges möjlighet att träffas och samtala i teologiska frågor, annars blir ansvaret på pastorns axlar alldeles för tungt och vi riskerar gå i riktningen ”yrkeskår” och förlita oss på ”specialister”, en utveckling som jag inte skulle gilla om den blev verklighet.
Som av en ren tillfällighet ser jag att både Sten-Gunnar Hedin och Mikael Karlendal tar upp detta ämne! Det verkar alltså vara fler än jag som uppmärksammat detta.
Om jag ska spetsa till det lite så ser jag två alternativa vägval framför mig: alternativ 1) antingen betonar vi pastorsrollen ännu mer och gör pastorn mer och mer till en utbildad och legitimerad ”specialist” som får mer ansvar eller alternativ 2) vi samlar den lokala församlingens ledare och engagerade till mötesplatser där vi kan föra ett teologiskt samtal oberoende om vi är högskoleutbildade anställda pastorer eller om vi är självlärda predikanter.
Alternativ 1 leder till en specialiserad pastorskår som får större ansvar och en församling som får allt svårare att göra sin röst hörd. Läran blir kanske bättre och mer specialiserad, men det folkliga engagemanget minskar. Vi kanske till och med på sikt inser att vi behöver införa ett ”läroämbete” med någon form av auktoritet över de lokala församlingarna.
Alternativ 2 leder till en engagerad församling som tvingas reflektera och ta ansvar. Teologin kanske blir något ”enklare” men blir samtidigt lättare för vanligt folk att förstå och relatera till. Risken är ju att teologin i vissa fall blir ”dålig” eller spårar ur.
Sten-Gunnar Hedin träffar enligt min mening mitt i prick när han i tidningen Världen Idag säger:
Det har ju varit en fantastisk uppslutning på pingstpastorsakademin, som jag tycker är oerhört bra, och jag vill verkligen ge Pelle (Hörnmark, red.anm) en eloge som har lyckats med det. Men det måste också kompletteras med att det lokala ledarskapet får delta, för det är där teologin formas. Men om vi går mer och mer mot den andra ämbetssynen, då ska vi kanske vara angelägna att ordna ett läroämbete som har rätt att korrigera. För utan ett underordnande kan vilken ledarmodell som helst leda fel.
Min åsikt är att vi alltså bör gå mot alternativ 2 och skapa större utrymme och fler verktyg för att få vanligt folk i de lokala församlingarna att engagera sig mer. Pingst Ledarutveckling tror jag är ett steg i rätt riktning även om jag tror att någonting mer behövs. Det vi vill se i framtiden måste vi börja bygga idag. Om vi inte aktivt jobbar med att ge vanliga församlingsmedlemmar mer att säga till om kommer vi kanske så småningom kännas oss ”tvungna” att införa ett läroämbete, något som jag inte tycker är en bra lösning.
OBS, missförstå mig rätt: jag tycker alltså att pastorskonferenserna är bra och att de verkligen behövs, men jag inser i och med detta att det samtidigt fattas något. Jag har inte alla svaren men tycker att detta är något som är värt att diskuteras.