Titus 2:11-15 – Guds nåd har uppenbarats

¹¹ Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹² Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, ¹³ medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. ¹⁴ Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. ¹⁵ Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig. 

• ¹¹ Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
  • Frälsning är inte något som man kan kräva eller roffa åt sig, det är något som erbjuds tack vare Guds nåd.

• ¹² Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,
  • Guds nåd ger oss kristna en total förlåtelse och en enorm frihet i vårt sätt att leva, men vi får inte låta denna frihet leda till att vi lever ogudaktigt. Även om Gud ger oss förlåtelse både för våra dåtida och för våra framtida synder så bör vi inte missbruka denna nåd och tänka att det därmed är okej att synda (Rom 6:1-2). Att vi har fått förlåtelse för våra synder borde fostra oss till att säga nej till ett fortsatt liv i synd och ogudaktighet och istället få oss att i tacksamhet leva gudfruktigt.

• ¹³ medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
  • När jag jobbade som väktare i Stockholm vaktade jag vid ett tillfälle deklarationsinsamlingen utanför Skatteverket. När de sista minuterna började närma sig insåg jag att det fanns många som såg det som en sport att lämna in så sent som möjligt, gärna när de stora insamlingslådorna var på väg att rullas tillbaka in. Några personer kom någon minut för sent och vädjade till mig att göra ett undantag, men tyvärr var jag tvungen att hälsa dem var att det var försent och att det ända de kunde göra var att vädja till Skatteverkets nåd.
    • På samma sätt så tror jag att många av oss kristna väntar in i det allra sista med att sluta med våra ”världsliga begär”. Vi passar på att leva i synd så länge som det finns förlåtelse och vi tänker att det finns gott om tid för kyrkan när vi blir äldre och inte längre har så mycket annat att tänka på.
    • Men poängen är att vi inte vet när Jesus kommer tillbaka, han kan komma tillbaka när som helst, och därför uppmanar Bibeln oss att ständigt leva i en slags ”väntan” på att Jesus snart kommer tillbaka (Matt 25:1-13). Om detta vore vår sista dag innan vi fick komma till himlen, skulle vi då inte göra allt vi kan för att sprida evangeliet, sluta synda och upprätta våra förstörda relationer?

• vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus
  • Det här är, tillsammans med Joh 1:1–18 och Fil 2:6–11, ett utav Bibelns mest tydliga redogörelser för Jesu gudomlighet.
  • Profeten Jesaja är tydlig med att det bara finns en frälsare (Jes 43:11), och denne frälsare är YHWH, vår Gud. I brevet till Titus så benämner Paulus Gud för ”Frälsare” tre gånger och Jesus Kristus som ”Frälsare” två gånger och sen sammanfogar han Gud, Jesus och Frälsaren när han benämner Jesus Kristus som ”vår store Gud och Frälsare”:
    • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 1:3)
    • ”Kristus Jesus, vår Frälsare.” (Tit 1:4)
    • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 2:10)”
    • ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus” (Tit 2:13)
    • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 3:4).
    • ”Jesus Kristus, vår Frälsare” (Tit 3:6).
  • Jesus är Guds Son, den andra personen i Treenigheten; Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus har alltid funnits men föddes som människa och är således på samma gång 100 % Gud och 100 % människa.
  • Så här skriver den romerske senatorn och författaren Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
    • Redan från allra första början har kristna både bekänt och tillbett Jesus som Herre och Gud.

• ¹⁵ Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
  • Om Gud har kallat dig till att vara predikant, så måste du förkunna. Man kan inte hålla tyst om Sanningen utan har ett ansvar förkunna den sunda bibliska läran och föra budskapet om Jesus vidare.
  • När man som pastor eller predikant ska instruera människor som kanske är dubbelt så gamla som en själv, då är det lätt hänt att man får dåligt självförtroende och därmed backar från delar av sitt uppdrag. Men Paulus uppmuntrar Titus att våga stå på sig och inte låta någon se ner på honom. Om Gud har kallat och välsignat dig, varför ska du då vara rädd för vad människor ska tycka och tänka?

Texten du precis läst ingår i boken ”Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.