Titus 2:1-10 – Förmaningar till olika grupper i församlingen

¹ Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran: ² äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod. ³ Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott, ⁴ så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, ⁵ att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas. ⁶ Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, ⁷ och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. ⁸ Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. ⁹ Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot, ¹⁰ att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära. 

Introduktion

Det kristna budskapet om att Jesus har frälst oss och att vi nu är bröder och systrar i Kristus är så starkt att det raserar alla murar mellan olika kön, folk och samhällsgrupper (Gal 3:26–29) och skapar en jämlikhet oss kristna emellan. Men att predika detta in i ett samhälle med så mycket kvinnoförtryck och slaveri som det fanns på Nya Testamentets tid, riskerar att skapa en samhällsrevolution utan dess like. Med ett så starkt budskap finns det en uppenbar risk att de som inte är kristna gör allt de kan för att förhindra denna förändring och därmed förbjuder sina fruar och slavar att bli kristna och förföljer de som redan har blivit kristna. Därför kan det många gånger vara nödvändigt att i kärlek till sina icke-kristna medmänniskor inte utnyttja sin kristna frihet till fullo utan istället fortsätta leva i den samhällsklass man befann sig i när man blev kristen. Paulus vill i detta brev till Titus skapa en ordning i församlingen ”så att Guds ord inte smädas” (Titus 2:5). Då har man nämligen större möjligheter att fokusera på att sprida budskapet om frälsning och därmed indirekt skapa den samhällsförändring som evangeliet oundvikligen kommer att innebära. Det är med andra ord viktigare att så många som möjligt får höra budskapet om Jesus än att varje individ personligen ska få utnyttja den frihet Jesus har gett i sin frälsning. Med detta som bakgrund ger Paulus ett antal instruktioner till olika samhällsgrupper, exempelvis slavar, men inte i syfte att bevara slaveri och andra förtryckande maktstrukturer, utan för att göra det lättare att sprida evangeliet. Det är alltså en riskfylld balansgång mellan att å ena sidan nyttja den kristna friheten som alla frälsta innehar och å andra sidan risken för att den kristna friheten leder till en samhällsrevolution som innebär att man inte längre kan förkunna om frälsningen i Jesus.

• ¹ Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran:
  • I kontrast till de bedragare som både undervisar fel och lever fel vill nu Paulus att Titus istället ska förkunna den sunda läran och leva det sunda livet.
    • Att den sunda läran också följs av instruktioner på hur man ska leva, innebär att den kristna tron inte bara är en åsikt man tror på utan ett helt liv att leva. Samtidigt som vi anstränger oss för att förstå den kristna tron och öka vår kunskap, så behöver vi också anstränga oss för att leva det liv som Bibeln visar oss.
  • Ordet ”sund” förekommer i Nya Testamentet enbart i de likartade breven till Timoteus och Titus. Ordet betyder ungefär att vara ”vid god hälsa”, ”må bra” och att vara ”oförvanskad”.
    • Paulus vill att Titus undervisning ska vara sund och oförvanskad och leda till att folk mår bra och är vid god hälsa.
  • Det faktum att det finns en ”sund lära” innebär att en predikant inte kan hitta på egna påståenden, läror eller budskap och sen hävda att det är Guds ord. En predikant måste hålla sig till det budskap och den lära som finns i Bibeln och som sammanfattas bl.a. i 1 Kor 15:1-11. Paulus varnar för att predika ett annat evangelium (2 Kor 11:4, Gal 1:8).

• ² äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod.
  • Det är viktigt att komma ihåg att Paulus skriver sina instruktioner till en lokal situation med specifika problem. Man kan inte förbehållslöst och ogenomtänkt ta till sig alla de instruktioner som Paulus ger, man måste förstå de bakomliggande principerna och ta till sig dessa, annars kan teologin bli väldigt konstig. Väldigt många av Paulus instruktioner i sina brev grundar sig i att han bemöter ett konkret problem som fanns på den aktuella platsen. När vi läser Paulus brev så är det bra att försöka lista ut vad för problem de hade på just den lokala platsen som Paulus skriver till. Skriver Paulus exempelvis att ”församlingsledaren inte ska vara våldsam”, då beror det sannolikt på att det faktiskt fanns församlingsmedlemmar på Kreta som var våldsbenägna. Skriver Paulus att man inte ska befatta sig med ”judiska myter”, då beror det troligtvis på att det fanns församlingsmedlemmar som gjorde just det.
    • Det är också viktigt att förstå de bakomliggande principerna. Exempelvis så skriver ju Paulus att man inte ska missbruka vin, och om man då läser detta ogenomtänkt, då kan man få för sig att det istället går bra att missbruka öl, eftersom Paulus bara nämner vin. Men om man förstår de bakomliggande principerna, då förstår man att Paulus riktar sig mot ”missbruk av alkohol i alla dess former” och orsaken till att Paulus tar upp just vin är för att det fanns ett specifikt problem med ett lokalt missbruk av vin på Kreta på den tiden. Om man förstår den lokala situationen med de specifika problemen, då är det lättare att överföra de bakomliggande principerna in i dagens tid och på så sätt bemöta dagens problem.
    • Ett annat exempel på hur dumt det kan bli om man läser Paulus instruktioner ogenomtänkt, är att man då kan få uppfattningen att Paulus tyckte det var okej med slaveri, eftersom han instruerar de kristna slavarna att de ska underordna sig sina herrar i allt. Mer om detta i förklaringen till vers 9.
  • ”Äldre män” är i detta sammanhang i medelhavskulturen män från och med 60 år.
  • Äldre män ska inte dra sig undan församlingsarbetet och enbart låta de yngre ta över, utan de ska vara föredömen i hur de lever och visa på en sund tro.
  • Äldre män skall uppträda ”sunt”, ”värdigt” och ”behärskat” och bör således fungera som en garant för att osunda villoläror inte smyger sig in i församlingen. De äldre vet efter ett långt liv tillsammans med Herren vad som är sunt och vad som inte är sunt. När det kommer någon ny ”andlig fluga” så bör de äldre männen vara behärskade och inte ogenomtänkt haka på ifall det är osunt.
  • Äldre män skall vara sunda ”i kärlek”, dvs. att de bör visa övriga församlingsmedlemmar den omsorg de behöver. Ibland kräver kärleken att vi också tillrättavisar eller leder någon rätt som kanske har gått fel.
  • Äldre män skall vara sunda ”i tålamod”, dvs. att de äldre bör visa övriga församlingsmedlemmar att ”tron håller”. De som är yngre behöver se hos de äldre att det finns någonting gott att sträva mot. De äldre männen skall också vara uthålliga i bönen, eftersom de av erfarenhet vet att Gud svarar på bön, även om man ibland får be länge.

• ³ Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott
  • Celsus, en känd kritiker av kristendomen under 100-talet, menade att den kristna tron ”bara tilltalade lättlurade kvinnor, slavar, barn och dumma” (Origen: Contra Celsus, Bok 3, kapitel 44).
    • Det budskap som Paulus predikade tilltalade mycket riktigt de som samhället ansåg vara mindre värda, nämligen kvinnor, barn och slavar.
  • Tyvärr går ofta alkohol och skvaller hand i hand. Det verkar som att församlingen på Kreta hade vissa problem med att kvinnorna drack vin och skvallrade. Detta är ingalunda ett problem som bara kvinnor kan råka ut för, även män har en benägenhet att träffas, dricka öl och prata struntprat, men Paulus riktar denna uppmaning specifikt till just de äldre kvinnorna därför att det troligtvis fanns ett problem på Kreta med att just de äldre kvinnorna brukade dricka för mycket vin och skvallra. Den som vill leva det kristna livet bör undvika att missbruka alkohol och prata illa om andra människor.
  • Istället för att träffas och ”prata illa” om andra människor bör de äldre kvinnorna istället vara ”lärare i det som är gott” och med andra ord samlas för att ”prata gott”. De äldre har ett ansvar att föra vidare evangeliets budskap till de yngre generationerna.

• ⁴ så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, ⁵ att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.
  • Paulus instruerade inte Titus att han personligen skulle undervisa och lära de unga kvinnorna, utan istället ville Paulus att de äldre kvinnorna skulle undervisa de yngre kvinnorna. Kanske tänkte Paulus på Titus bästa och ville inte att han skulle råka ut för någon frestelse.
  • I den kultur som fanns på Kreta så var de flesta kvinnor sysselsatta med att ta hand om hemmet och barnen och därför instruerar Paulus dem att göra detta på ett bra sätt. Även om det kristna livet innebär stora friheter i jämförelse med den rådande romerska kulturen så uppmanar inte Paulus varken kvinnorna eller slavarna att göra uppror och utnyttja sin frihet i Kristus, utan vill istället att de ska fortsätta underordna sig.
  • Betyder detta att alla kvinnor i alla tider och i alla kulturer måste underordna sig sina män? Enligt min personliga bedömning baserat på Bibelord såsom “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28) och 1 Kor 8:1–13, så är det min förståelse att alla kristna är jämlika, men att man i vissa situationer och sammanhang inte bör utnyttja sin kristna frihet utan istället underordna sig varandra i syfte att inte leda andra människor på fall.
    • Exempelvis får kristna äta kött som har offrats till avgudaoffer, eftersom all mat är ren, men om någon med svagt samvete har problem med att vi äter kött som har offrats till avgudar, då borde vi avstå för deras skull och alltså inte utnyttja den kristna frihet som vi har (1 Kor 8:1–13).
    • Syftet med att underordna sig är i detta fall för att ”Guds ord inte ska smädas”. Långt innan någon möter det kristna budskapet så har de troligtvis redan sett hur kristna lever, och det är därför väldigt viktigt att det inte finns någonting i den kristnes leverne att anmärka på, för då kommer de heller inte att lyssna på det kristna budskapet. Om de som inte tillhörde församlingen såg att så fort en kvinna blev kristen så utnyttjade de sin nyvunna kristna frihet till att sluta underordna sig och istället göra uppror mot sin man, då skulle det troligen bli stor kalabalik på ön och männen skulle tvinga sina fruar att inte bli kristna.

• ⁶ Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme
  • Paulus ger samma instruktioner till de yngre männen som han gav till de yngre kvinnorna. Enda skillnaden är att Paulus inte ville att Titus själv skulle undervisa de yngre kvinnorna utan skulle överlåta detta till de äldre kvinnorna.
  • Den enda ytterligare instruktion som Paulus ger specifikt till de yngre männen, är att de ”i allt ska visa gott omdöme”. De yngre männen skall inte ogenomtänkt och impulsartat fara och flyga mellan olika projekt hit och dit utan bör vara eftertänksamma, behärskade och visa gott omdöme.

• ⁷ och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. ⁸ Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss.
  • Återigen visar Paulus att den sunda läran och det sunda livet hör ihop. Man kan inte bara predika korrekt men sen leva ett utsvävande liv. Om en kristen ledare lever ett osunt liv kommer det för det första att leda till att församlingens medlemmar inte får förtroende för ledaren och därför får svårt att växa i sin tro, och för det andra att folk utanför församlingen inte vill bli kristna eftersom de ser att det leder till hyckleri eftersom ledaren predikar på ett sätt men lever på ett helt annat sätt.

• ⁹ Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot, ¹⁰ att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.
  • I det dåtida Romarriket var slaveri en brutal verklighet.
    • Romarrikets befolkning bestod av upp till en tredjedel slavar.
    • De flesta blev slavar på grund av att de hade begått ett brott eller tagits som krigsfångar i något utav Roms framgångsrika krig.
    • En romersk slavägare hade rätt att både piska, döda eller sälja sin slav.
    • En del slavar led under miserabla förhållanden utan att ens ha ett eget namn, medan andra slavar kunde ha ett någorlunda gott liv.
    • De flesta slavar var vanliga arbetare och jobbade i jordbruket medan en del lycksaliga slavar utbildades till fysiker, arkitekter, kockar, butiksarbetare, frisörer, artister, profeter, lärare, poeter, filosofer, osv. Detta ledde till att en del slavar kunde tjäna ganska så mycket pengar på sitt arbete och kunde få administrativa positioner. En del slavar fick till och med makt över andra slavar och i viss mån även över fria.
  • Varken Gamla eller Nya Testamentet opponerar sig mot slaveri som institution, men det finns tydliga restriktioner för hur man får behandla sina slavar (2 Mose 21:1-32).
    • Enligt 3 Mose 25:39-43 får en israel inte äga en annan israel som slav mer än 6 år eftersom alla Israels barn är ”Guds slavar”.
    • Paulus använder ett liknande resonemang när han i brevet till Rom skriver att alla kristna är Guds slavar (Rom 6:22) och vidare i sitt brev till galaterna: ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:26–28).
      • I brevet till Filemon så visar Paulus hur detta gick till i praktiken.
    • Enligt Paulus kan alltså inte en kristen egentligen äga en annan kristen som slav eftersom alla kristna är Guds slavar. Skulle en kristen mot all förmodan ändå äga slavar måste han inte frige sina slavar automatiskt, det är nämligen bättre om alla förblir i den situation de befinner sig i (1 Kor 7:20–24).
  • I Kolosserbrevet 3:22–4:1 ger Paulus uppmaningar till slavar och till slavägare: Slavar ska av uppriktigt hjärta lyda sina herrar i allt eftersom det egentligen är Herren de tjänar.  Slavägare ska behandla sina slavar ”rätt och rimligt” med argumentet att ”ni vet ju att ni också har en Herre i himlen”.
    • Paulus går alltså inte uttryckligen emot slaveri som sådant men i brevet till Filemon så lyfter han fram att slav och herre är ”älskade bröder” i Kristus och gör det därmed i praktiken omöjligt för en kristen slavägare att äga andra kristna.
      • I ett rike byggt på slaveri är detta budskap radikalt och totalt samhällsomvälvande! Det är svårt att underskatta vilken enorm betydelse evangeliets budskap fick för det romerska rikets alla slavar. För dessa betryckta människor var budskapet om Jesus sannerligen goda nyheter!
  • Paulus undervisade i bl.a. Galaterbrevet att “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28). En grundläggande aspekt i den kristna tron är att alla murar som finns mellan olika samhällsgrupper och kön rivs när man blir kristen. I församlingen råder jämlikhet eftersom vi alla är bröder och systrar. Dock är det så att Paulus uppmanar alla att förbli i ”den ställning” man var när man blev kristen eftersom ”tiden är kort” (1 Kor 7:17–24). De första kristna levde i tron på att Jesus alldeles strax skulle komma tillbaka och det viktiga var inte att revolutionera samhället utan att sprida evangeliets budskap så att så många som möjligt kunde bli frälsta. Paulus tog därmed inte direkt upp kampen mot sociala orättvisor, men däremot bekämpades de sociala orättvisorna indirekt i och med att allt fler människor blev kristna och började bete sig kärleksfullt mot varandra.

• Om Paulus hade skrivit ett brev till oss svenskar, då tror jag att han hade tagit upp exempelvis dessa punkter:
  • Alldeles för många av er lever i utomäktenskapliga förhållanden. Kom ihåg att ni är ett Guds tempel och att den helige Ande trivs bäst i renhet (1 Kor 3:16–17, 1 Kor 6:19–20).
  • Ni försummar era möten (Heb 10:25). Ni längtar efter helanden, mirakler och andedop, men ni har för länge sen övergett era bönemöten. Er längtan är ytlig och ni är inte villiga att betala det pris som krävs för att se en väckelse bryta ut.
  • Ni upphöjer vissa predikanter och konferenser alldeles för mycket. Ni tror att ”om bara han får be för mig, då kommer jag att bli andedöpt”, eller ”om jag bara får komma till den konferensen, då kommer jag att bli helad”. Ni har glömt att den helige Andes kraft finns hos alla troende och att gåvorna är tänkta att fungera i församlingen (1 Kor 14:26). När ni söker er till andra sammanhang för att möta Guds kraft, då dränerar ni församlingen på den sunda andligheten plus att ni även förlorar många viktiga aspekter. Ni som är ledare i församlingarna, ni måste våga släppa fram de som Gud har utrustat med nådegåvor, annars kommer de att söka sig till andra sammanhang för att få utlopp för den kraft som Gud vill använda dem i. Det är därför viktigt att nådegåvorna framförallt brukas i församlingen, för då har alla möjlighet att följa upp, alla har möjlighet att se till så att karismatiken är biblisk och sund, och sist, men inte minst, alla har möjlighet att snabbt avgöra om någon är en falsk profet. Det är nämligen så att Jesus själv har sagt att många falska profeter kommer träda fram i den sista tiden, och de kommer att lura många av oss troende (Matt 24:11). Vi måste därför vara på vår vakt så att vi inte följer den ena falska läraren efter den andra, allteftersom ”det kliar i våra öron” (2 Tim 4:3). Det är viktigt att inte bara se till de karismatiska gåvorna, utan även se till en predikants ”karaktär” och det är väldigt svårt på konferenser, men väldigt lätt i församlingen.

Texten du precis läst ingår i boken ”Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.