Titus 1:5-16 – Titus uppgift på Kreta

⁵ När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. ⁶ En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. ⁷ Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, ⁸ utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. ⁹ Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. ¹⁰ Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. ¹¹ Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde. ¹² En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” ¹³ Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron ¹⁴ och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen. ¹⁵ För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. ¹⁶ De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning. 

• ⁵ När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar.
  • Enligt Apg 27:7 passerade Paulus Kreta när han fördes som fånge till Rom. Det verkar inte direkt som att Paulus utförde något missionsarbete på Kreta vid det tillfället, så troligtvis har Paulus besökt Kreta vid något annat tillfälle som inte nämns i Apostlagärningarna. Det betyder i så fall att Paulus gjorde fler missionsresor än de tre som är kända utifrån Apostlagärningarna.
  • Paulus var en missionerande apostel som såg det som sin uppgift att ”bryta ny mark” (Rom 15:20). Efter att ha predikat evangelium på Kreta tillsammans med Titus lämnar Paulus av okänd anledning Kreta och vill att Titus ska stanna kvar och tillsätta ledarskapet och organisera församlingen för att när han är färdig med det återigen möta upp med Paulus i Nikopolis (Tit 3:12). Paulus skriver därför det här brevet för att ge instruktioner till Titus om hur han ska göra. Även om brevet är riktat till Titus så är denna kunskap om hur man tillsätter ledare allmän och till för hela församlingen (Apg 14:23).
    • Paulus gav ett liknande uppdrag till Timoteus i Efesus (1 och 2 Tim).
  • I vers 5 skriver Paulus ”äldste” (presbyteros på grekiska) och här i vers 7 skriver Paulus ”församlingsledare” (episkopos på grekiska). Det verkar onekligen som att han använder dessa olika uttryck synonymt för att beskriva en och samma församlingstjänst.
    • Det svenska ordet ”präst” kommer från det grekiska ordet ”presbyteros” som är översatt till ”äldste” och det svenska ordet ”biskop” kommer från det grekiska ordet ”episkopos” som är översatt till ”församlingsledare”.
    • I vissa kyrkor har man skiljt presbyteros och episkopos åt och delar hierarkiskt upp ansvaret för församlingen mellan ”präster” och ”biskopar”. I andra kyrkor anser man att dessa två ord är synonyma och helt enkelt beskriver en ”församlingsledare” i allmänhet. Syftet med att inte dela upp dessa två ord är till stor del för att undvika att kyrkan i slutändan styrs av exempelvis en påve eller något liknande, och istället betona att alla kristna är ”präster” (Jes 61:6, 1 Petr 2:5).
  • Titus fick i uppdrag att ”insätta” äldste. Att vara ledare i en församling är inte en uppgift man själv tar sig utan bör noga väljas ut av det andliga ledarskapet. Självklart får man anmäla sig som frivillig, men det är viktigt att det rådande ledarskapet granskar karaktären hos den som vill bli ledare i församlingen.
  • Att det överhuvudtaget finns en sådan här lista på kvalifikationer hos en församlingsledare (en liknande lista återfinns i 1 Tim 3:2-7) innebär att Gud har åsikter om hur en ledare i en församling ska vara. Med andra ord kan inte vem som helst bli en församlingsledare och man bör heller inte nödvändigtvis bli ledare i en församling bara för att man är en god ledare i den profana världen. Det borde vara självklart för alla att en duktig och framgångsrik företagsledare inte automatiskt är en duktig församlingsledare.
    • Det finns tyvärr en tendens inom många kyrkor att upphöja de typiska dragen hos en framgångsrik företagsledare och anse detta vara något eftersträvansvärt även hos en församlingsledare.  Då anser jag att man gör församlingen en björntjänst och snarast bör läsa brevet till Titus minst sju gånger till. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt att ta till sig det goda från profant ledarskap, men om man börjar tänka i banor som att göra karriär, jobba mer än dubbel heltid, försumma sina barn, osv, då bör man skyndsamt omvända sig.
  • Denna lista på kvalifikationer riktar sig först och främst till kristna ledare, men självklart kan alla kristna ta till sig av detta. Ledare fungerar ju ofta som förebilder för andra kristna och även de som inte är ledare kan öva sig i dessa instruktioner.
  • Paulus skriver nästan alltid sina brev in i en befintlig situation i en lokal församling. Att läsa dessa brev är som att bara lyssna på en av personerna i ett telefonsamtal, man får liksom lista ut hur den lokala situationen ser ut.
    • Exempelvis, om Paulus skriver att en ledare inte får missbruka vin, så beror det troligtvis på att det har funnits kristna ledare som tyvärr har missbrukat vin.
    • Man måste utgå från det sunda kristna förnuftet när man funderar på vad som är rätt och fel i en lokal situation. Man kan alltså inte tillåta någon att bli en kristen ledare bara för att han uppfyller alla dessa krav men lever i uppenbar synd på något annat område. Om någon exempelvis inte missbrukar vin, men istället missbrukar öl, så bör man använda sitt sunda kristna förnuft och inse att det givetvis är likvärdigt.

• ⁶ En sådan skall vara oförvitlig
  • Det är väldigt viktigt att en ledare i en församling är ”oförvitlig” eller ”blameless” som NKJV skriver. Anledningen till detta är för att en församlingsledare ska vara ett föredöme och en förebild inom församlingen och utanför församlingen.
    • Om man lever ett uppenbart syndigt liv kommer de troende inom församlingen att få svårt att känna tilltro till sin ledare och ta till sig undervisningen.
    • Församlingsledaren har även i uppgift att nå nya människor utanför församlingen, men om dessa ser att församlingsledaren är en hycklare som predikar en sak men själv praktiserar en annan, då kommer de definitivt inte vilja omvända sig och bli Jesu lärjungar.
    • Eftersom det på Nya Testamentets tid cirkulerade många falska profeter, vilket det tyvärr gör än idag, så är det också av yttersta vikt att församlingsledaren är ”oförvitlig” så att folk tydligt kan se skillnad mellan församlingsledaren och eventuella villolärare.
    • Att vara ”oförvitlig” innebär givetvis inte att man måste vara 100 % syndfri, för då skulle ingen människa kunna bli församlingsledare. Det handlar snarare om att inte uppenbart leva ett syndigt liv, att ta itu med de synder man känner till och leva i helgelse.

• en enda kvinnas man
  • Det är lite oklart exakt vad Paulus menar med ”en kvinnas man”, men klart är att det definitivt innebär att man inte ska vara polygamist (något som inte var helt ovanligt på Bibelns tid) eller promiskuös, något som definitivt inte passar sig för en församlingsledare.
  • Uttrycket betyder naturligtvis inte att man inte kan bli församlingsledare om man är ogift, för då hade ju Paulus uteslutit både sig själv och Jesus från församlingstjänst! Förmodligen betyder det inte heller att man inte får gifta om sig om ens maka dör (1 Kor 7:39).
  • Uttrycket kan också tolkas som att om man är skild så har man misslyckats med att förvalta sitt äktenskap och bör därför inte förvalta en församling. Men eftersom detta är en tolkningsfråga så anser jag personligen det vara upp till varje enskild församling att bedöma om personen ifråga kan bli en lämplig ledare med ansvaret att ”förvalta” församlingen.

• och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga
  • I det liknande brevet till Timoteus så skriver Paulus att “om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?” (1 Tim 3:5). Det är med andra ord viktigt för en församlingsledare att vara trogen i det lilla och ta hand även om sin familj hemma. Om man slarvar med sin familj, vad säger då att man inte också slarvar med församlingen?
  • När en pastor allt för mycket ser upp till framgångsrika företagsledare och anammar ett världsligt ledarskapstänk finns det en risk att man exempelvis anser det positivt att jobba från morgon till kväll och därmed försumma tiden med sin familj. Det är viktigt att inte bara predika Guds ord i kyrkan utan att även genom sitt liv visa den kristna tron och föra vidare budskapet om Jesus till barnen i hemmets trygga miljö.
    • Man får dock inte glömma att det givetvis är upp till barnen att själva bestämma om de vill tro på Jesus eller inte. Budskapet om Jesus är och kommer alltid att vara ett frivilligt erbjudande.

• ⁷ Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig,
  • Det kan tyckas självklart att en församlingsledare inte bör inneha dessa negativa karaktärsdrag, men tyvärr har det visat sig genom kyrkans historia, och inte minst i vår egen tid, att det tyvärr inte är helt ovanligt att pastorer, evangelister och andra församlingsledare beter sig på just detta vis.

• ⁸ utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.
  • Dessa positiva karaktärsdrag visar att man som församlingsledare behöver bete sig på ett bra sätt gentemot både sina medmänniskor, Gud och sig själv.
  • Om man är ledare i en församling men upplever att man inte riktigt lever upp till dessa kvalifikationer, då bör man se det som en utmaning att försöka bättra sig och jobba på att bli en bättre ledare.

• ⁹ Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna.
  • Jesus gav apostlarna rätten att skriva ner och lägga grunden för den kristna tron och resultatet av det är det vi idag kallar för ”Nya Testamentet” (Luk 10:16, Joh 17:20, Apg 2:42, 1 Kor 14:37, Gal 1:11–12).
  • Den kristna ”läran” är och kommer alltid att förbli Nya Testamentet (Ef 2:20) och man kan inte som kristen förkunnare predika ett evangelium som inte stämmer överens med Jesu verk och apostlarnas skrifter. Nya Testamentet måste givetvis alltid tolkas in i ett nytt sammanhang, men man kan inte lägga till eller dra ifrån utan måste hålla sig till den grund som finns.
  • Det är viktigt för varje enskild kristen, men framförallt för de som är i ledarposition, att hålla ögonen öppna och se till så att inte någon börjar förkunna något som inte stämmer med Nya Testamentet.
    • En klassisk fråga man kan ställa till den man misstänker förkunnar en osund undervisning är: ”Vart står det skrivet?” Om man inte kan grunda sin undervisning i Bibeln så bör man nog hellre hålla tyst.
  • Ordet ”sund” förekommer i Nya Testamentet enbart i de likartade breven till Timoteus och Titus. Ordet betyder ungefär att vara ”vid god hälsa”, ”må bra” och att vara ”oförvanskad”.
    • Paulus vill att Titus undervisning ska vara sund och oförvanskad och leda till att folk mår bra och är vid god hälsa.
  • Det är alltid en viktig balansgång mellan att dels ”vederlägga motståndarna” som Paulus uppmanar till här i 2:9, och dels att ”undvika dåraktiga dispyter” som Paulus skriver i 3:9.
    • Prio ett för en kristen förkunnare är att först och främst se till så att man själv undervisar en ”sund undervisning”. Men det ingår också i uppdraget att bemöta den osunda undervisningen och visa varför den är osund. Kanske finns det hopp om att den som undervisar felaktigt kanske kommer till insikt. Men om man upplever att den som undervisar osunt är en uppenbar ”villolärare” som inte alls har för avsikt att undervisa utifrån apostlarnas lära, då bör man lyda Paulus råd i kapitel 3: ”En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång”.

• ¹² En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” ¹³ Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron ¹⁴ och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.
  • Tydligen fanns det en hel del osund undervisning på Kreta eftersom Paulus här ger instruktioner hur man ska bemöta dessa.
  • Det här är ett av tre citat från utombibliska författare som finns i Bibeln, och kommer från Epimenides, som var en filosof just från Kreta.
    • Att Epimenides var från Kreta och samtidigt skrev ordspråket ”Alla från Kreta är lögnare” gav upphov till den epimenidiska paradoxen:
      • Om det är sant att alla från Kreta är lögnare så talar ju Epimenides från Kreta sanning och därmed är inte alla från Kreta lögnare och då stämmer ju inte det ordspråket, vilket ju gör Epimenides till en lögnare. Men om Epimenides är en lögnare, då stämmer ju Epimenides ordspråk, vilket innebär att Epimenides talar sanning, men då är ju inte alla från Kreta lögnare, vilket innebär att ordspråket inte stämmer…
  • Det var välkänt under antikens tid att befolkningen på Kreta hade problem med karaktären och det är därför egentligen inte speciellt konstigt att Paulus skriver detta brev med instruktioner för hur en kristen ledare ska vara.
    • På grund av kretensarnas stora benägenhet till att ljuga så myntade grekerna det nya ordet ”kretenisera” som betyder ”att ljuga”.
  • Även om kretensarna tydligen hade stora karaktärsproblem så ansåg inte Paulus att de var hopplösa, utan uppmanade Titus att jobba med dem och låta Gud förvandla deras karaktär. Ingen människa är så dålig att Gud inte kan förvandla och göra allting nytt.
    • När vi idag ser människor med stora problem, då behöver vi se Guds möjligheter istället för att ge upp hoppet. Det är oftast de som mänskligt sett är längst bort från Gud som är de som först vänder sig till Jesus för att få frälsning. De människor som är rika, bekväma och har det allmänt sett bra, de är oftast de som har svårast att omvända sig.

• ¹⁵ För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade.
  • Det finns givetvis sådant som är syndigt och orent även för den kristne, så det som Paulus vänder sig mot är de som lär ut att vissa saker är orena trots att Gud anser det vara rent. På Kreta och på många andra platser fanns det många gnostiska och judiska villoläror som lärde ut att exempelvis hela kroppen var oren, osv.
    • Inom Sveriges kristenhet var det förr ett problem med den så kallade ”syndakatalogen”. Det förkunnades att man inte fick gå på bio, spela kort, spela fotboll, osv. Man kan givetvis inte säga som kristen förkunnare att det är syndigt att ”spela kort”, ingenstans i apostlarnas lära hittar man detta. Orsaken till dessa oförnuftiga påståenden var att det förekom så mycket dryckenskap i samband med att man spelade kort och då bör man hellre lyfta fram att man som kristen inte ska dricka sig berusad på alkohol, ett påstående som dessutom stämmer väl överens med apostlarnas skrifter (Ef 5:18).
  • För mer i detta ämne läs gärna dessa Bibelord: 1Tim 4:4; Mark 7:15–23; Luk 11:41; Rom 14:14, 20; 1 Kor 10:23–33.

Texten du precis läst ingår i boken ”Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.