Titus 1:1-4 – Hälsning från Paulus till Titus

¹ Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan ² och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. ³ Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. ⁴ Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare. 

• ¹ Från Paulus
  • Paulus och hans följeslagare Titus hade tidigare varit tillsammans på ön Kreta för att starta en församling, men av någon anledning hade Paulus varit tvungen att lämna och skickar därför dessa instruktioner till Titus så att han kan fortsätta arbetet på ön.
  • Paulus skrev troligtvis det här brevet omkring år 62-66 ungefär samtidigt som han skrev ett liknande brev till Timoteus.
  • Under antiken var det inte ovanligt med så kallade ”mandatbrev” som en överordnad skickade till sin underordnade för att ge instruktioner och för att bekräfta hans ställning inför det lokala folket.
  • Paulus skriver delvis det här brevet till Titus för att bekräfta för församlingen på Kreta att Paulus står bakom Titus. Men han skriver framförallt det här brevet för att ge instruktioner till Titus om hur han ska strukturera och leda den nystartade församlingen på ön Kreta.

• ¹ Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel
  • Där det på svenska står ”tjänare” står det ”doulos” på grekiska och betyder egentligen ”slav”. Paulus ser sig själv som tjänare och/eller slav till Gud.
    • I våra svenska sammanhang kan det vara svårt att relatera till ordet ”slav”, men på Paulus tid bestod det romerska och grekiska samhället upp till en tredjedel av slavar.
    • Det kan vara lättare att relatera till ord såsom ”Guds barn”, ”Guds vän” eller något liknande, men här kallar sig Paulus för ”Guds slav”. Olika ord kan ha olika signifikans under loppet av våra liv. Ibland kan det vara nödvändigt att bara vila i tron och lita på att man är ett Guds barn, men ibland kan det vara rätt och riktigt att se på sig själv som Guds slav som ihärdigt och disciplinerat utför Guds vilja.
  • Där det på svenska står ”apostel” står det ”apostolos” på grekiska och betyder egentligen ”utsänd” eller ”sändebud”.
    • Paulus är ”utsänd” av Jesus att vittna om Jesus för hedningarna (Apg 22:21).

• Guds utvalda
  • Gud har ett folk som han har frälst och gett evigt liv. Detta folk består av alla som tror på Jesus och har bekänt honom som sin Herre. Paulus är utvald av Jesus att undervisa detta folk i hur man lever detta nya liv.
    • Paulus kämpade dels för att leda folk in i denna frälsning, men han arbetade också hårt för att lära detta folk att leva ett gudfruktigt liv.
    • När vi väl har blivit frälsta väntar oss ett liv av ”helgelse”, ett liv där vi ständigt utvecklas i vår tro och lär oss mer och mer om detta nya liv.
  • I allmänhet så handlar detta brev om hur Paulus tänker sig att detta nya folk ska ledas in i ett liv av gudsfruktan. Paulus instruerar Titus om hur församlingen ska struktureras och hur man ska bete sig mot varandra.
    • I förlängningen så är detta givetvis instruktioner även för oss idag. För att församlingen ska fungera och växa i gudsfruktan så är det viktigt att det finns ett föredömligt ledarskap, en sund lära och goda relationer oss kristna emellan.

• hopp om evigt liv
  • Alla som tror på Jesus får ”evigt liv” från Gud (Joh 3:16). Även om vi människor dör och begravs i jorden så vet vi att vi en dag kommer att uppstå igen och få nytt evigt liv (1 Kor 15:51-52). Det finns flera bilder i naturen som hjälper oss att förstå detta:
    • När man begraver ett frö i marken så får det nytt liv och växer upp.
    • En larv må vara ful och larvig, men när den efter en tid blir en puppa vet vi att den snart kommer att få nytt liv och bli en fjäril.
    • På samma sätt så lever vi i hoppet om att vi en dag kommer att bli en ”fjäril”. När vi dör och begravs i jorden så vet vi att vi kommer att uppstå igen till evigt liv tillsammans med Jesus.

• Gud, som inte kan ljuga
  • Att Gud inte ljuger är nog en självklarhet för de flesta och finns sedan långt tidigare nerskrivet i 4 Mos 23:19.
  • Anledningen till att Paulus skriver något så självklart som att Gud inte kan ljuga, är för att det på Paulus tid fanns ett ordspråk som löd: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata” (se vers 12 för utförligare kommentar kring detta).
  • Att Gud inte ljuger bekräftar ännu mer att vi kan lita på vårt hopp om evigt liv. Även om vi ibland känner oss som maskar och larver, så vet vi att vi en dag kommer att få nytt evigt liv och bli som fjärilar.

• Guds, vår Frälsares
  • När man läser hela Titusbrevet märker man att Paulus använder ordet ”frälsare” väldigt ofta, och man märker också att han omväxlande benämner Gud som frälsare och Jesus som frälsare. Paulus använder ordet ”frälsare” tolv gånger i alla sina brev, och hälften av dem står i Titusbrevet.
  • Profeten Jesaja är tydlig med att det bara finns en frälsare (Jes 43:11), och denne frälsare är YHWH, vår Gud. Hur kommer det sig då att Paulus beskriver både Gud och Jesus som vår frälsare? Jo, därför att Jesus är Gud! I Titus 2:13 skriver Paulus: ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus”.
    • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 1:3)
    • ”Kristus Jesus, vår Frälsare.” (Tit 1:4)
    • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 2:10)”
    • ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus” (Tit 2:13)
    • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 3:4).
    • ”Jesus Kristus, vår Frälsare” (Tit 3:6).
  • Aposteln Johannes skriver i sitt evangelium att ”Ordet var Gud” (Joh 1:1) och ”blev kött och bodde bland oss” (Joh 1:14a) och förklarar vidare att ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd” (Joh 1:18). Gud blev alltså människa och ”tog sin boning bland oss”. Det sorgliga är dock att Johannes även skriver att ”han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom” (Joh 1:11). Inte förrän i slutet av Johannesevangeliet så bekänner en av lärjungarna vem Jesus är: ”Thomas svarade honom: ”Min Herre och Gud!” (Joh 20:28).
    • Jesus är Guds Son, den andra personen i Treenigheten; Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus har alltid funnits men föddes som människa och är således på samma gång 100 % Gud och 100 % människa.
    • Jesus tvingar oss inte att bekänna vem han är, utan han demonstrerar istället detta i ord och handling (Mark 2:5-7) och inväntar sedan att Fadern ska uppenbara detta i våra hjärtan (Matt 16:16-17).
  • Så här skriver den romerske senatorn och författaren Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
    • Redan från allra första början har kristna både bekänt och tillbett Jesus som Herre och Gud.

• ³ Och när tiden var inne
  • Timingen för Jesu födelse var helt perfekt!
    • Det fanns ett internationellt språk, grekiska, som väldigt många kunde.
    • Det fanns ett väl utvecklat postsystem, så att Paulus kunde skicka brev till församlingarna kors och tvärs över Romarriket.
    • På grund av den romerska freden, Pax Romana, så kunde man röra sig fritt i hela det romerska imperiet.
    • Det fanns ett väl etablerat nätverk för att resa, både till havs och till lands. Romarna var duktiga på att bygga vägar så det var lätt att ta sig från den ena platsen till den andra.
  • Gud har alltid en ”timing” när han vill göra saker. Kanske just du ber till Gud om att få ett helande eller något annat bönesvar, men Gud svarar inte. Det finns många olika svar på frågan varför man inte får bönesvar, men ett av dem kan vara att Gud inte svarar eftersom timingen inte är rätt än. Då gäller det att vara ödmjuk, inse att Gud är Gud, vi är människor, fortsätt be och invänta Guds rätta tid.

• ³ Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig
  • Behövs det verkligen förkunnare och ledare i kyrkan? Kan inte alla läsa Bibeln för sig själva? Givetvis kan alla läsa Bibeln och ju fler som gör det desto bättre. Men det är också viktigt att budskapet om Jesus ”förs vidare”. De som har levt ett långt kristet liv behöver föra vidare sina kunskaper och erfarenheter. De som har djupstuderat Bibeln behöver förmedla sin förståelse.
    • Det kristna livet är inte en isolerad individualistisk företeelse, utan en gemenskap med struktur och ledarskap. Det är bl.a. det som Paulus försöker förmedla genom detta brev till Titus.
  • Gud presenterar sitt ord genom ”förkunnelse”. Även om Guds vilja finns nerskrivet i Bibeln så förändras språk och kultur genom tiderna. Guds ord behöver förkunnas och förklaras så att vanligt folk förstår på sitt eget språk och i sin egen kultur.
    • Det berättas ibland en historia från Söderhavets missionsfält. När missionärerna skulle översätta Bibeln till det lokala språket fick de svårigheter när de kom till ordet ”lamm”. Öborna hade aldrig sett ett lamm och visste inte vad det var. För att öborna skulle förstå Guds ord på sitt eget språk så översatte missionärerna ”lamm” istället till ”gris” och då blev det lättare att förstå.
    • På liknande sätt måste Bibeln ständigt förkunnas och förklaras på ett språk som vanligt folk förstår. Varje ny generation har mer eller mindre ett nytt sätt att tala och förkunnare behöver hela tiden utveckla sitt sätt att förkunna så att vanligt folk förstår.
    • När man tittar på en församling så är det ofta väldigt lätt att tänka att ”det var bättre förr”, församlingsmedlemmarna ber inte lika mycket som man gjorde förr, inte lika många vill gå fram till botbänken som förr, osv, osv… Men personligen tror jag inte att problemet ligger i att det var bättre förr, utan att tiderna har förändrats och att vi inte har hängt med. Man ska aldrig anpassa budskapet, men man ska definitivt anpassa sättet att framföra budskapet. Evangeliet måste alltid översättas in i en ny tid, till ett nytt språk och till en ny kultur. Vi kan inte förvänta oss att unga människor alltid ska vilja sjunga gamla psalmer och segertoner och sen bli besvikna och klaga på att de är så oandliga och inte vill gå till kyrkan.
    • I olika tider har väckelser sett olika ut. När Guds Ande blåser liv i oss kristna så visar det sig på lite olika sätt.
      • I slutet av 200-talet startade något som man skulle kunna kalla en ”öken-väckelse”. Många unga män blev berörda av Gud och längtade efter att få spendera mer tid med honom i lugn och ro och begav sig därför ut i öknen och bodde ensamma i grottor. Tänk så absurt det skulle vara om vi kristna idag fortfarande klagade på att det var så lite väckelse eftersom så få unga män idag ger sig ut i öknen och bor i grottor. Exakt hur en väckelse yttrar sig är ofta kulturellt betingat och det är därför dumt att försöka efterhärma dessa uttryck i syfte att försöka återskapa en väckelse, men dess inneboende längtan efter att komma närmare Gud, det är något att eftersträva och längta efter.
  • Men även om Bibeln och Guds budskap behöver förkunnas och förklaras in i varje ny tid och varje nytt språk, så är det viktigt att slå fast att det inte är vilken ”förkunnelse” som helst. Budskapet står fast och går inte att förändra eller anpassa bara för att det har kommit en ny tid. Tider kommer och går men Guds ord står fast. Om våra liv och värderingar inte stämmer överens med Guds budskap så är det vi människor som behöver ändra oss, inte Gud.

• ⁴ Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron
  • Titus nämns ett antal gånger i 2 Korintierbrevet (bl.a. kapitel 7 och 8) och var enligt Gal 2:1-3 en följeslagare till Paulus och av grekisk härkomst.
  • Eftersom Paulus kallar Titus för ”mitt äkta barn i tron” så hade högst troligtvis Titus, precis som Timoteus, blivit frälst genom Paulus undervisning och missionsarbete.
    • En viktig lärdom från detta är att när Paulus hade lett någon till frälsning så välkomnade han denne som följeslagare. Paulus tog hand om de som blivit frälsta och gav dem en uppgift.
    • Innan Paulus gav Titus den ansvarsfulla uppgiften att leda församlingen på Kreta så fick Titus följa Paulus och se och lära. Paulus visste i och med detta att Titus var en person att lita på.
  • Även om vi inte vet så jättemycket om Titus som person, så vet vi utifrån Bibeln att han var:
    • Ett äkta barn i tron (Tit 1:4).
    • En ”broder” till Paulus (2 Kor 2:13).
    • Paulus vän och medarbetare (2 Kor 8:23).
    • Gick i samma fotspår och arbetade i samma anda som Paulus (2 Kor 12:18).
    • Titus hade lärt sig av Paulus att vara en god kristen ledare (Fil 3:17) och kunde därför själv vara ett föredöme för andra kristna (Tit 2:7).
    • Titus var en pålitlig person. När Paulus behövde styra upp en situation i Korinth men inte själv kunde åka dit, då sände han Titus (2 Kor 12:18).

• den gemensamma tron
  • Den kristna tron är inte en isolerad företeelse. Även om det givetvis är upp till var och en att avgöra om man vill acceptera Jesus som sin Herre eller inte, så är det kristna livet och den kristna läran inte en privatsak.
  • Det svenska uttrycket ”var och en blir salig på sin egen tro” stämmer inte enligt Bibeln. Man kan inte själv bestämma hur den kristna läran ska se ut eller vem man tycker att Jesus är. Vill man vara kristen bör man acceptera grundläggande aspekter såsom att Bibeln är Guds ord och att Jesus är Herre.
    • Vill man vara ”gudfruktig” så kan man inte välja och vraka i Bibelns budskap. Man kan inte måla upp en bild av Gud såsom en snäll gubbe med skägg som delar ut julklappar bara man ber om det. Gud är den han är och vi får böja oss inför det. Man kan heller inte välja och vraka i den kristna läran. Man kan inte välja bort den undervisning som exempelvis Paulus skriver bara för att man inte ”gillar” den.
      • Det kan dock vara så att man inte ”förstår” den kristna läran eller ännu inte har lärt känna Gud och därför inte riktigt vet hur han är. Detta är givetvis inte lika allvarligt som om man förstår men ändå inte kan acceptera.

• Nåd och frid
  • Denna hälsning är väldigt vanlig i Paulus brev. Personligen tycker jag att den är väldigt fin eftersom den visar att vi fått nåd och förlåtelse för vårt gamla liv och istället får frid till vårt nya liv.

Texten du precis läst ingår i boken ”Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.