De senaste veckorna har varit välfyllda med prövningar för en nybliven pastor. Bland annat har flera i församlingen av olika anledningar mått dåligt, en av våra asylsökande vänner har tagits av polis för att skickas utomlands och så har vi dessutom råkat ut för en mindre rolig överraskning.
Det har verkligen varit en utmaning för mig att på ett bra sätt hantera dessa svårigheter. Nu så här i efterhand så kan jag se att Jesus har hjälpt mig väldigt mycket. Det är häftigt o se hur Jesus lär mig att bli en pastor, han utbildar mig och vägleder mig. Ofta ber man ju och längtar efter Guds vägledning, men det är häftigt när man är med om det i verkligheten =)
Något jag också har märkt är att jag blir alltmer beroende av den helige Andes kraft. Det har varit svåra och jobbiga saker att hantera och jag har till viss del känt en press och trötthet, men när jag har bett Gud om mer kraft så har jag fått det. När jag var som mest orolig skickade en församlingsmedlem detta Bibelord: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.” (Joh 14:1).
När allt går bra i livet så är det lätt att glömma Gud, men när man är med om svårigheter är man så illa tvungen att vända sig till Gud och söka hans vägledning. Gud vill att vi ska vara nära honom och därför är lidande och svårigheter inte alltid enbart dåligt. Meningen med livet är inte att bli rik, göra karriär, vara frisk eller få fina barn, nej, meningen med livet är att vara nära Gud.