Dom 8:1-21 – Slutgiltig seger över midjaniterna

¹ Men Efraims män sade till Gideon: ”Varför har du gjort så här mot oss, och inte kallat på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna?” Och de gick skarpt till rätta med honom. ² Han svarade dem: ”Vad har jag uträttat i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning? ³ Det var i er hand som Gud gav de midjanitiska furstarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat uträtta i jämförelse med er?” När han talade så, lade sig deras upprördhet mot honom.

⁴ Gideon kom till Jordan, och han gick över tillsammans med de trehundra man som var med honom. De var trötta av förföljandet. ⁵ Därför sade han till männen i Suckot: ”Ge några brödkakor åt folket som följer mig, de är utmattade, och jag är i färd med att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna.” ⁶ Men ledarna i Suckot svarade: ”Har du då redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt din här?” ⁷ Gideon svarade: ”När Herren ger Seba och Salmunna i min hand, skall jag på grund av detta svar söndertröska ert kött med ökentörnen och tistlar.” ⁸ Så fortsatte han därifrån upp till Penuel och sade samma sak till dem som var där. Och männen i Penuel gav honom samma svar som männen i Suckot. ⁹ Då sade han också till männen i Penuel: ”När jag kommer välbehållen tillbaka skall jag riva ner det här tornet.”

¹⁰ Men Seba och Salmunna befann sig i Karkor och hade med sig sin här, omkring 15 000 man, allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 man beväpnade med svärd. ¹¹ Gideon drog upp på karavanvägen öster om Noba och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. ¹² Seba och Salmunna flydde, men han följde efter dem, och tog de två midjanitiska kungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären.

¹³ När Gideon, Joas son, vände tillbaka från striden, ner från Hereshöjden, ¹⁴ grep han en ung man, en av männen i Suckot. Gideon frågade ut honom, och den unge mannen skrev upp namnen på ledarna och de äldste i Suckot, sjuttiosju män. ¹⁵ När Gideon kom till männen i Suckot, sade han: ”Se, här är nu Seba och Salmunna, som ni hånade mig för och sade: Har du redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt dina utmattade män?” ¹⁶ Därefter lät han gripa de äldste i staden och tog ökentörnen och tistlar och lät männen i Suckot få känna av dem. ¹⁷ Tornet i Penuel rev han ner och dödade männen i staden.

¹⁸ Sedan frågade han Seba och Salmunna: ”Hurdana var de män som ni dödade på Tabor?” De svarade: ”De var lika dig, var och en såg ut som en kungason.” ¹⁹ Gideon sade: ”Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever: Om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er.” ²⁰ Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: ”Stå upp och döda dem.” Men han drog inte ut sitt svärd, ty han var rädd, han var ju bara en pojke. ²¹ Då sade Seba och Salmunna: ”Stå upp, du själv, och stöt ner oss. För sådan mannen är, sådan är också hans styrka.” Då stod Gideon upp och dödade Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning de prydnader som deras kameler hade runt halsen.

Men Efraims män sade till Gideon: ”Varför har du gjort så här mot oss, och inte kallat på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna?” Och de gick skarpt till rätta med honom.
- Patriarken Jakob (som fick namnet Israel) fick 12 söner som blev 12 stammar. Efraim och Manasse var söner till Jakobs son Josef men blev ansedda som två egna stammar (1 Mose 48:5).
  - Trots att Manasse var äldre än Efraim så blev Efraim betraktad som ledare (1 Mose 48:14-20) och det fanns en gammal avundsjuk konflikt mellan dessa två (Jes 9:21). Eftersom Gideon var från Manasse stam reagerar nu Efraims män och är upprörda över att de inte fick vara med i striden.
  - Rent mänskligt sett borde alltså ledaren för kriget mot midjaniterna ha varit en person från Efraims stam, men eftersom Gideon blev utvald av Gud så gjorde han inget fel. Gideon påpekade för Gud att han egentligen var från Manasse stam (Dom 6:15), men eftersom Gud inte har anseende till person (1 Sam 16:7, Apg 10:34, Rom 2:11) så valde Gud Gideon ändå.
- Gideon agerar vist när han ”stillar deras vrede med ett mjukt svar” (Ords 15:1) och undviker på så sätt ett potentiellt inbördeskrig i Israel.
  - På samma sätt kan de allra flesta inom-kyrkliga konflikter lösas genom en vis ledare.

Gideon kom till Jordan, och han gick över tillsammans med de trehundra man som var med honom. De var trötta av förföljandet. ⁵ Därför sade han till männen i Suckot: ”Ge några brödkakor åt folket som följer mig, de är utmattade, och jag är i färd med att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna.”
- Gideon och hans lilla armé är helt utmattade och Gideon ber därför staden Suckot om mat.
  - Gideon ber inte att de ska delta i striden utan bara att de ska vara med och stötta de som slåss.
- Suckot vill inte bidra med någon mat, de vill inte stötta Gideon förrän han har vunnit.
  - Gideon har precis, med Guds hjälp, besegrat en armé på 135 000 midjaniter med hjälp av 300 man, men nu när de ska slutföra arbetet så får de ingen hjälp.
- Oftast är det inte våra fiender som får oss att ge upp, utan våra vänners ovilja.
  - När man är en ung och brinnande kristen så vill man ofta ut och evangelisera eller aktivera sig för Guds rike på något sätt.
  - Det är extremt viktigt att de äldre är med och stöttar och hjälper till, istället för att uttala nedslående ord såsom exempelvis: ”Man brinner i början men sen svalnar det…”
- Men även om man kan bli missmodig av sina vänners ovilja, så är det viktigt att inte ge upp för det.
  - Gideon visste att han skulle vinna striden med eller utan Suckot.
  - Det var bara Suckot som förlorade på att inte hjälpa Gideon.

Men Seba och Salmunna befann sig i Karkor och hade med sig sin här, omkring 15 000 man, allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 man beväpnade med svärd.
- Som vi ser av denna vers så var midjaniternas armé totalt 135 000 man.
- Gideon anfaller en armé på 15 000 man med sina 300 soldater. Midjaniternas armé är inte lika stor som förra gången, men den är ändå 50 gånger så stor som Gideons.
  - Gideon var tidigare osäker på sin egen kallelse, men är nu uppmuntrad av att han såg att Gud välsignade honom förra gången, så nu blir det lättare för honom att tro.
  - På samma sätt så kan vi idag vara osäkra på om vi verkligen vågar exempelvis evangelisera, men om vi får höra andra människors erfarenheter och vittnesbörd så stärks vår tro och vi blir frimodiga.

När Gideon kom till männen i Suckot, sade han: ”Se, här är nu Seba och Salmunna, som ni hånade mig för och sade: Har du redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt dina utmattade män?”
- Efter att Gideon har besegrat midjaniterna så återvänder han till Suckot.
  - Suckot ville inte lita på Gud och Gideon och nu tänker Gideon straffa dem för det.
  - Gideon piskar Suckots ledarskap med törnen och tistlar och river ner tornet i staden och dödar männen.
  - Det är svårt att förstå varför Gideon straffar dem så hårt och texten visar inte det heller. Förmodligen betraktade Gideon Suckot som förrädare och behandlade dem därför på detta sätt.
- Det man måste komma ihåg när man läser sådana här texter i Bibeln är att Bibeln beskriver verkliga människor, personer som gör både rätt och fel.
  - Bibeln är inte en saga, Bibeln är sanna och realistisk.
  - Allt som står i Bibeln behöver inte vara en förebild för oss, det kan också vara ett varnande exempel för oss.

Sedan frågade han Seba och Salmunna: ”Hurdana var de män som ni dödade på Tabor?” De svarade: ”De var lika dig, var och en såg ut som en kungason.”
- Gideon kommer fram till att de midjanitiska kungarna har mördat Gideons bröder.
  - Gideon vill först att hans egen son ska avrätta kungarna men han vågar inte så Gideon får göra det själv.