Igår gick vi igenom René Girards mimetiska begärsteori på Religionspsykologi-lektionen och den visade sig vara väldigt intressant ur ett kristet perspektiv, vi får se om du håller med!
Till att börja med så menar Girard att människan till viss del drivs av psykologiska lagar, sk mimetiska begär, vilket betyder att människan inte enbart drivs av hungerbehov eller andra sådana elementära behov, utan även drivs av begär efter vad andra människor begär. Om en man blir kär i en kvinna så kommer snart fler män att bli intresserade av samma kvinna trots att de inte var intresserade innan. Om en person ska stenas till döds så är det ingen som vågar kasta första stenen men så fort någon har gjort det så vågar alla kasta sina stenar.
Men om nu alla egoistiskt har begär efter samma sak, leder inte det till fullskaligt krig? Girard menar att människor i alla tider har löst detta problem genom att utse en syndabock. Istället för att alla bekämpar varandra i sin kamp om en enda sak så enas alla istället genom att utse en syndabock och då får man temporär harmoni. Detta skapar en ond cirkel där samhället blir ett offersamhälle, dvs att man då och då måste utse en syndabock för att inte alla ska bråka hela tiden. Även vårt moderna samhälle lider av detta vilket tydligt märks i media då och då. Exempelvis så bråkades och kivades Socialdemokraterna så mycket att partiet höll på att gå under, men så fort de utsåg Håkan Juholt till syndabock så blev det fred och partiet kunde börja växa igen. Ett bibliskt exempel på detta är när de bittra fienderna Pontius Pilatus och Herodes blir (kortvariga) vänner när Jesus döms till döden: “Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.” (Luk 23:12).
Det intressanta med Girard är dock att han presenterar Jesus som totalt unik i detta avseende. Jesus följer syndabocksmönstret men med en väsentlig skillnad; han är oskyldig. Det som då sker är att när Jesus dör på korset så bryts den onda cirkeln. Med René Girards begärsteori i bakhuvudet så ser vi också att Jesus ganska ofta bryter den onda cirkeln genom att förlåta istället för att straffa. Några exempel på detta:
“Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.”” (John 8:3–7)
“Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.” (Matt 5:38–39)
I och med att Jesus dog på korset så straffades den oskyldige istället för den skyldige och på så vis öppnades en väg till förlåtelse för alla oss som faktiskt är skyldiga på ett eller annat sätt. Istället för att få ett rättmätigt straff så kan vi nu istället få fred och förlåtelse. Detta säger något om skillnaden mellan oss människor och Gud; vi har egoistiska begär och letar efter syndabockar att straffa medan Gud är kärleksfull, förlåtande och tar själv på sig straffet för våra synder.
Det jag tycker man kan lära sig av denna teori är att samhället har väldigt lätt att utse syndabockar för att försöka få harmoni, men Jesus visar på en annan väg för att få frid; att förlåta. Vi kristna har en möjlighet att visa på denna alternativa väg genom att gå i våran Mästares fotspår.