Det har nyligen varit internationella kvinnodagen och jag tänkte skriva lite personliga tankar om kvinnligt ledarskap. En återkommande fråga inom den kristna kyrkan har varit: ”får kvinnor vara präster/pastorer/ledare/missionärer?”
Ni som känner mig vet att jag är både Bibeltroende och pragmatisk vilket innebär att jag tror starkt på Bibeln men är samtidigt öppen för att om den helige Ande gör något som går emot min förståelse av Bibeln så kanske jag har uppfattat Bibeln fel och är därmed beredd att göra en omtolkning. Ett bra exempel på detta är kvinnligt ledarskap. I Bibeln skriver nämligen Paulus dessa minst sagt knepiga texter:
“Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?” (1Kor 14:33–36)
“En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet,” (1Tim 2:11–12)
Vid en första anblick får dessa texter mig att tänka att kvinnor inte får tala, vittna, undervisa eller predika överhuvudtaget. Det verkar ju vara det som Paulus skriver. Missförstå mig rätt nu, men till en början så tänker den Bibeltroende sidan i mig att kvinnor onekligen inte får vara pastorer enligt Paulus. Även om jag inte alltid förstår Bibeln eller ens tycker att Paulus har rätt så måste jag ju böja mig inför Guds ord.
Men om jag tillåter den pragmatiska sidan i mig att tänka ett varv till så inser jag ju att den helige Ande gång på gång har fyllt kvinnor med sin helige Andes kraft, gett av sina gåvor till kvinnor och utrustat dem för tjänst. Om den helige Ande bekräftar dessa kvinnor, vem är då jag att förneka dem deras rätt? Blir jag inte då som fariséerna som såg att Jesus botade sjuka med Guds kraft men som ändå vägrade erkänna att Jesus kom från Gud?
Till en början står alltså den Bibeltroende sidan i mig och den pragmatiska emot varandra. Min slutsats blir då att om Gud bekräftar kvinnor deras lika rätt att tala i församlingen så ska inte jag förneka denna rätt. De svåra Bibelorden Paulus skriver måste jag gå igenom en gång till och fundera på om de inte var kulturspecifika och talade in i en situation som rådde för 2000 år sedan. Paulus skriver ju trots allt: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)
Comments 1
Paulus texter är ju aldrig i uppror mot den rådande ordningen som var då. Utan han ville alltid föra in Gud i den redan rådande ordningen. Exemplen är många, tex att förbli slav…men det är samtidigt en broder.
I fallet med kvinnliga tjänster så hade han flera sådana runt sig. Den rådande ordningen (kulturen) var just att kvinnor inte störde en gudstjänst med att fråga något utan man lyssnade på varsin sida av salen. Männen på ena och kvinnor på andra sidan.
Kvinnor med barn stannade hemma och fick undervisningen av sin man när han kom hem.
Det Paulus trycket på är att inte störa den allmänna ordningen och orsaka att Kristi namn blir synonymt med upprorsmakare eller något annat negativt