Filemon 8-29 – Paulus vädjan för Onesimus

Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde befalla dig vad du bör göra, vädjar jag hellre för kärlekens skull – jag Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge. Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus, som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren. Om du alltså anser mig vara din förtrogne vän, så ta emot honom som du skulle ta emot mig. Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning – jag, Paulus, skriver med egen hand: jag skall betala. Jag skulle också kunna säga: för upp det på din räkning, eftersom du är skyldig mig dig själv. Ja, broder, låt mig få ’nytta’ av dig i Herren. Låt mitt hjärta få ro, i Kristus.

• Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde befalla dig vad du bör göra, vädjar jag hellre för kärlekens skull – jag Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge.
  • Paulus kunde ha befallt Filemon att förlåta Onesimus, men då hade inte Filemon fått möjligheten att frivilligt förlåta Onesimus. Istället för att befalla sänder Paulus tillbaka Onesimus och vädjar till honom att han själv ska fatta rätt beslut.
    • Paulus var inte rädd för att befalla om det behövdes (1 Kor 5).
    • Paulus vet att äkta förlåtelse bara kan ske frivilligt och att Filemons och Onesimus relation bara kan upprättas om de båda frivilligt går med på det.
    • Man tvingar ofta barn att säga förlåt och de måste mena det också! Men här undviker Paulus att tvinga Filemon att frige Onesimus och vädjar istället till hans kristna kärlek.

• Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus, som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta.
  • Paulus omnämnde ofta de han hade omvänt till Kristus som sina ”barn” (Tit 1:4, 1 Kor 4:14, 1 Kor 4:17, Gal 4:19, Kol 4:15).
    • Eftersom Paulus har lett både Filemon och Onesimus till Kristus så antar han rollen som deras förälder och menar att de båda är bröder.
    • Precis som en riktig förälder så är Paulus villig att betala den ene broderns skulder samtidigt som han likt en förälder uppmanar Filemon att förlåta sin broder.
  • Paulus skriver här en ordlek som inte syns på svenska. ”Onesimus” betyder ”nyttig” och Paulus menar att Onesimus inte förut var till någon ”nytta” för Filemon men nu när han har blivit kristen är han till ”nytta” för både Paulus och Filemon. Senare i vers 20 så vädjar Paulus om att få ”nytta” av Filemon genom att han friger Onesimus.
  • Med tanke på den brutala verkligheten för de flesta slavar på den här tiden så var det väldigt modigt av Onesimus att återvända till Filemon. Hade samma sak hänt med en annan slavägare hade Onesimus troligtvis korsfästs.
    • Förmodligen var Onesimus bärare av detta brev från Paulus så man kan tänka sig att Onesimus kallsvettades en aning innan Filemon hade hunnit läsa Paulus brev.
  • Onesimus nämns i Kol 4:9 som ”vår trogne och älskade broder”.

• Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja.
  • Paulus kunde ha använt sin apostoliska auktoritet för att befalla Filemon att göra så som Paulus ville, men då hade Filemon missat chansen att få visa kärlek till sin medmänniska och frige Onesimus frivilligt.
  • Istället för att tvinga Filemon att göra det som är rätt så litar Paulus på att det finns en inneboende moral hos varje kristen som gör att man själv kan avgöra vad som är rätt eller fel. Detta är så pass viktigt för Paulus att han riskerar Onesimus väl och ve för att Filemon ska få chansen att frivilligt förlåta Onesimus.
    • Det nya förbundet bygger inte på att man tvingas lyda lagar och regler hit och dit utan på att man har fått ett nytt hjärta som frivilligt vill göra det som är rätt (Jer 31:31-34, 2 Kor 3:6).
    • Varje kristen har fått den helige Ande som gåva (Apg 2:38) och han lär oss och påminner oss om allt som Jesus har sagt (Joh 14:26).
    • Eftersom Filemon har fått den helige Ande så litar Paulus på att Filemon kommer att kunna ta rätt beslut och förlåta Onesimus.
      • På samma sätt så har varje kristen även idag den helige Ande i sitt hjärta och kan av fri vilja lyssna på den helige Ande och därmed själv ta rätta beslut.
      • En kristen behöver inte blint lyda lagar och regler utan kan själv, tack vare den helige Ande, fatta egna beslut att älska sina medmänniskor. Det svåra kan dock vara för en kristen ledare att likt Paulus lita på att även andra kristna har den helige Ande och själva kan avgöra vad som är rätt eller fel. Om en kristen ledare befaller sina församlingsmedlemmar att lyda så missar församlingsmedlemmarna chansen att få frivilligt älska sina medmänniskor och då går de miste om en utav de viktigaste aspekterna i den kristna tron.
      • Om en församling har många medlemmar med alkoholmissbruk, går det då att exempelvis förbjuda alla kristna att dricka alkohol? Jag tror inte det, men däremot kan man vädja till övriga kristnas kärlek till sina medsyskon och be dem frivilligt avstå från alkohol så att de med missbruksproblem inte frestas ännu mer.

• Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.
  • Det har skett en stor förändring i Filemons och Onesimus förhållande. Tidigare var de herre och slav, men nu har de plötsligt blivit bröder i Kristus. Detta vänder upp och ner på deras inbördes relation och på allt som tidigare har hänt mellan Filemon och Onesimus.
  • Även om inte Paulus i teorin uttryckligen går emot slaveri som sådant, så går han däremot i praktiken emot slaveri eftersom det blir allt svårare att äga andra människor när fler och fler blir kristna.
    • Paulus utmanade inte slaveriet uppifrån genom att instifta nya lagar och regler som förbjöd de kristna att ha slavar. Istället utmanade Paulus slaveriet inifrån genom att vädja till de kristnas inneboende moral och frivilliga vilja att älska sina medmänniskor. Slaveriet besegrades genom kärlek, inte genom tvång.
  • För att försäkra sig om att Filemon inte bara blir broder till Onesimus i teorin, så tillägger Paulus att de nu är bröder både som människa och i Herren.
    • Den kristna tron är inte bara en teoretisk tro som man håller för sig själv i hjärtat, den kristna tron får även konsekvenser i det verkliga livet. Filemon och Onesimus är inte bara bröder i teorin utan även i praktiken.
    • Som kristen ber man inte bara på söndagar i kyrkan, utan även på måndagar på jobbet.

• Om du alltså anser mig vara din förtrogne vän, så ta emot honom som du skulle ta emot mig. Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning – jag, Paulus, skriver med egen hand: jag skall betala.
  • Även om Onesimus har blivit frälst och förlåten så var det ändå viktigt att han gjorde rätt för sig.
  • Paulus vet att Onesimus har gjort fel, men väljer ändå att skicka tillbaka honom till Filemon med en hälsning om att han själv är beredd att ta Onesimus straff.
    • Paulus blir här ”Kristuslik” när han inte blundar för det som är fel, samtidigt som han är beredd att själv ta straffet och därmed skapa en försoning mellan herren och slaven. Detta är vad Jesus har gjort för oss människor.
    • Vi har alla varit ”förrymda slavar” som har begått fel. Men när vi flyr till Jesus så ”medlar” Jesus mellan oss och vår Fader. Jesus ber vår Fader att förlåta oss och tar straffet för våra synder på sig själv så att vi kan få bo i vår Faders hus som ”söner” istället för ”slavar” (1 Tim 2:5-6).

• Jag skulle också kunna säga: för upp det på din räkning, eftersom du är skyldig mig dig själv.
  • Här förstår vi att Filemon högst troligtvis har blivit frälst tack vare Paulus. Filemon har alltså fått evigt liv tack vare att Paulus har berättat om Kristus för honom. Hade det inte varit för Paulus så hade Filemon troligtvis inte blivit frälst och därmed står Filemon i en obetalbar tacksamhetsskuld till Paulus.
    • Eftersom Filemon är skyldig Paulus så otroligt mycket så är ju att frige en kristen broder det minsta han kan göra.

• Ja, broder, låt mig få ’nytta’ av dig i Herren.
  • Här anspelar återigen Paulus på Onesimus namn som ju betyder ”nyttig”.
  • Det Paulus egentligen skriver är alltså: ”Låt mig få Onesimus av dig.”