Filemon 1-3 – Hälsning

Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och från brodern Timoteus till vår älskade vän och medarbetare Filemon och till vår syster Appfia, vår medkämpe Arkippus och till församlingen i ditt hus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

• Från Paulus, Kristi Jesu fånge
  • Normalt sett brukar Paulus presentera sig själv som ”apostel”, men nu presenterar han sig själv som en ”fånge”.
  • Paulus sitter fängslad i Rom när han skriver detta brev (Apg 28:30-31). Även om Paulus är en ”romersk fånge” så väljer han att se på sig själv som en ”Kristi Jesu fånge” eftersom han sitter fängslad för att ha vittnat om Jesus Kristus (Filemon 13).
  • Detta brev handlar om att Paulus vill att Filemon ska frige sin slav Onesimus från ”fångenskap” eftersom Onesimus nu har blivit en kristen. Paulus använder därför ett retoriskt grepp när han titulerar sig själv som ”Kristi Jesu fånge”.

• … till vår älskade vän och medarbetare Filemon
  • Filemon är en kristen som troligtvis har blivit frälst tack vare Paulus (Filemon 19).
  • Filemon är rik och har ett stort hus i staden Kolossai, där den lokala församlingen samlas (Filemon 2).
  • Filemon är en slavägare och äger slaven Onesimus. Av någon anledning har Onesimus rymt från Filemon och stött på Paulus.
    • En teori är att Onesimus stal pengar från Filemon, rymde och sen av någon anledning stötte på Paulus och blev kristen. Paulus sände då Onesimus tillbaka till Filemon med detta brev för att försöka förmå Filemon att förlåta Onesimus och med en försäkran om att Paulus kommer att betala tillbaka vad Onesimus än är skyldig Filemon.
    • En annan teori är att Onesimus av någon anledning har gjort någonting som har upprört Filemon och som kostat Filemon pengar. Onesimus har därför rymt för att undkomma en hård bestraffning och sökt upp Filemons vän Paulus för att han ska medla. Dåtida romersk lag skilde nämligen på en slav som rymde från sin herre för att få frihet och en slav som rymde för att söka någon form av asyl.
  • I det dåtida Romarriket var slaveri en brutal verklighet.
    • Romarrikets befolkning bestod av upp till en tredjedel slavar.
    • De flesta blev slavar på grund av att de hade begått ett brott eller tagits som krigsfångar i något utav Roms framgångsrika krig.
    • En romersk slavägare hade rätt att både piska, döda eller sälja sin slav.
    • En del slavar led under miserabla förhållanden utan att ens ha ett eget namn, medan andra slavar kunde ha ett någorlunda gott liv.
    • De flesta slavar var vanliga arbetare och jobbade i jordbruket medan en del lycksaliga slavar utbildades till fysiker, arkitekter, kockar, butiksarbetare, frisörer, artister, profeter, lärare, poeter, filosofer, osv. Detta ledde till att en del slavar kunde tjäna ganska så mycket pengar på sitt arbete och kunde få administrativa positioner. En del slavar fick till och med makt över andra slavar och i viss mån även över fria.
  • Varken Gamla eller Nya Testamentet opponerar sig mot slaveri som institution, men det finns tydliga restriktioner för hur man får behandla sina slavar (2 Mose 21:1-32).
    • Enligt 3 Mose 25:39-43 får en israel inte äga en annan israel som slav mer än 6 år eftersom alla Israels barn är ”Guds slavar”.
    • Paulus använder ett liknande resonemang när han i brevet till Rom skriver att alla kristna är Guds slavar (Rom 6:22) och vidare i sitt brev till galaterna: ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:26–28).
      • I brevet till Filemon så visar Paulus hur detta gick till i praktiken.
      • Enligt Paulus kan alltså inte en kristen egentligen äga en annan kristen som slav eftersom alla kristna är Guds slavar. Skulle en kristen mot all förmodan ändå äga slavar måste han inte frige sina slavar automatiskt, det är nämligen bättre om alla förblir i den situation de befinner sig i (1 Kor 7:20–24).
  • I Kolosserbrevet 3:22–4:1 ger Paulus uppmaningar till slavar och till slavägare: Slavar ska av uppriktigt hjärta lyda sina herrar i allt eftersom det egentligen är Herren de tjänar.  Slavägare ska behandla sina slavar ”rätt och rimligt” med argumentet att ”ni vet ju att ni också har en Herre i himlen”.
    • Paulus går alltså inte uttryckligen emot slaveri som sådant men i detta brev till Filemon så lyfter han fram att slav och herre är ”älskade bröder” i Kristus och gör det därmed i praktiken omöjligt för en kristen slavägare att äga andra kristna.
      • I ett rike byggt på slaveri är detta budskap radikalt och totalt samhällsomvälvande! Det är svårt att underskatta vilken enorm betydelse evangeliets budskap fick för det romerska rikets alla slavar. För dessa betryckta människor var budskapet om Jesus sannerligen goda nyheter!

• … och till församlingen i ditt hus.
  • De första kristna hade inga kyrkobyggnader utan samlades i varandras hem för att fira Gudstjänst (Apg 12:12, Rom 16:5, 1 Kor 16:19).
  • Det är viktigt att komma ihåg att det inte är kyrkobyggnaden som är kyrkan, det är församlingen, de kristna, som är kyrkan.
  • Den tidigaste kyrkobyggnad arkeologin har funnit är ett hus från omkring år 232 i Dura-Europos i dagens Syrien. Byggnaden är ett vanligt hus där en vägg mellan två rum har slagits ut för att göra plats för att kunna samla omkring 70 personer. Med andra ord var den första kyrkobyggnaden även den egentligen ett vanligt hem.