Just nu sitter jag i mitt rum här i Kathmandu och lyssnar på en Hinduisk ritual där Hinduernas heliga språk sanskrit reciteras i högtalare så att hela kvarteret hör. Lite svårt att koncentrera sig och eventuellt kommer detta pågå i en hel vecka… Men till saken hör att väldigt få Hinduer förstår sanskrit, det är knappt ens så att de Hinduiska prästerna förstår vad de läser.
Samma sak finner vi inom Islam där Koranen inte anses vara Koranen om den översätts till något annat språk än arabiska. Man måste alltså kunna arabiska, och helst den arabiska som talades på 600-talet, för att förstå Koranens budskap och för att kunna hänga med på de muslimska gudstjänsterna.
Samma sak fann vi tidigare inom Kristendomen när Latin var kyrkans och Bibelns språk. Vanligt folk begrep inte Latin vilket ledde till att vanligt folk blev beroende av prästerna för att förstå Bibelns budskap.
Men som tur är så finns inget ”heligt språk” inom Kristendomen. Man måste varken lära sig hebreiska eller grekiska för att förstå Guds ord. Vi är inte beroende av teologer för att kunna förstå Guds ord. När vi läser Bibeln på svenska så kan den helige Ande uppenbara Guds ord för oss så att det talar till oss på ett begripligt och personligt sätt. Gud är inte beroende av våra kunskaper i hebreiska för att kunna tala till oss. Prova så får du se!
Detta är en av de främsta anledningarna till att jag väljer att säga ”Jesus” och inte ”Yeshua” som vår Herre troligtvis hette. Namnet ”Jesus” visar att evangeliet har nått till Sverige och att denna sång långsamt men säkert håller på att uppfyllas:
“Och de sjöng en ny sång: ”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag.” (Uppenbarelseboken 5:9).
Jag tror inte att Gud vill att vi alla ska börja tala hebreiska och anamma den judiska kulturen. Gud vill bli ärad på svenska och i den svenska kulturen. Denna process, att översätta Guds ord till varje nytt språk och kultur är en lång och mödosam process och måste tas på djupaste allvar eftersom man aldrig får anpassa budskapet så att det tappar sin kraft och man måste vara uppmärksam så att man inte för in hedniska religiösa traditioner in i kyrkan. Detta är också en process som aldrig får stanna upp eftersom varje ny generation har ett nytt språk, en ny kultur och nya sätt att ära Gud.