Jag tänkte att jag skulle berätta om tillfället då jag för första gången i min kristna vandring var nervös i min relation med Gud.
Ett par månader innan jag skulle avsluta mitt första år på Örebro Missionsskola så började jag och min fru inse att vi inte har några sommarjobb och alltså inga pengar att betala hyra och mat för under sommarlovet! Vi sökte sommarjobb men tyvärr utan framgång och ju varmare vädret blev, desto mer fick jag ont i magen.
Jag bad mycket över situationen och till slut bestämde jag mig för att ”gå i tro”.
“Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matt 6:31–34)
Jag sa till Jesus att ”du har ju lovat att om vi sätter ditt Rike först, då kommer du att ge oss allt det övriga vi behöver. Hela mitt liv handlar om ditt Rike, så jag litar på att du ger mig det du har lovat.”
Jag bestämde mig alltså för att sluta oroa mig och istället gå i tro på att Jesus håller det han lovar. Efter denna bön infann sig en viss form av frid även om jag i ärlighetens namn inte helt lyckades slappna av. Det är ju lätt att tro på Guds omsorg när allt går bra, men ibland är det svårt att tro, det skäms jag inte för att säga. Jag är inte en sån som låtsas att solen skiner när det regnar. Min fru, som troligtvis har fått trons nådegåva, var givetvis inte alls orolig utan litade istället fullt ut på Gud.
Ju längre tiden gick, desto mer började jag inse att om Jesus inte svarar på min bön, då betyder det att jag varken kan lita på Gud eller på Bibeln. Vilken hemsk tanke! Jag bestämde mig för att gå ”all in”, att ”satsa allt på ett kort”. Jag bestämde mig för att lita på Gud och gå i tro på att Jesus ord stämmer, och om han ger mig ett sommarjobb så vet jag att Jesus håller sina löften. Men om Gud överger mig, då kommer jag givetvis att fortsätta tro på honom, men då vet jag samtidigt att han inte alls håller fast vid sina löften. Om jag tidigare var nervös över pengabekymret så började jag nu istället bli nervös över Guds trofasthet…
Dagarna gick och skolavslutningen närmade sig. Jag hade sökt flera väktarjobb men utan att det hade gett något. Man har ju lärt sig att Gud brukar svara på böner i sista stund men inte hade jag tänkt mig att han skulle vänta till dagen innan skolavslutningen! Då ringer nämligen Securitas och vill anställa mig och jag kan lugnt andas ut! Gud står fast vid sitt ord! Gud håller sina löften! Om jag sätter Guds rike först då får jag också allt det andra! Och inte nog med det, när augustilönen kom kunde vi konstatera att vi fick 4 löner den månaden! Gud gav oss alltså inte bara det vi behövde utan han öste dessutom på med extra välsignelser! Man kan lugnt påstå att min oro övergick till tack och (sommar)lov! :)
Nu står jag på ett sätt inför en liknande situation. I maj slutar jag skolan och jag vet ännu inte vad som kommer att hända då. Jag ber till Gud att han ska kalla mig till en plats där jag kan jobba som pastor, men än så länge vet jag ingenting om vad som kommer att hända och jag börjar återigen bli lite orolig. Men denna gång är situationen annorlunda: nu vet jag av egen erfarenhet att Gud är trofast, det är inte bara något jag läser om i Bibeln eller hör överförfriskade evangelister berätta om med småländsk dialekt. Min tro har växt och nu vet jag att jag kan lita på Gud.
Tack Gud för att du är trofast!
Läs fler Vittnesbörd.