När Sverige evangeliserades för cirka 1000 år sedan så var det en vanlig missionsstrategi att behålla de gamla hedniska högtiderna men byta ut innehållet mot ett kristet innehåll.
Enligt Wikipedia så firade man exempelvis i nordeuropeiska länder ”julblot”, en slags vintermotsvarighet till midsommar: ”Julblot eller midvinterblot firades vid midvintern då dagarna är som kortast och nätterna som längst, det vill säga kring vintersolståndet. Man tror att firandet av denna dag var en dyrkan av denna egenskap hos dygnet, då det tolkades som ett återuppvaknande av naturen. Julens speciella gud var Jólner, som är ett av Odens många namn” och ”vid julblotet, den högtidligaste offerfesten, gjorde man offer, blot, för att få gudarnas välsignelse över den kommande grödan. Julblotet integrerades i den kristna julen.”
Av olika anledningar ansåg romerska kristna på 300-talet att Jesus föddes den 25 december och eftersom så många hedningar firade midvinter ungefär då så bestämde man att ersätta detta hedniska firande med ett firande av Kristi födelse.
Personligen så anser jag att man måste skilja mellan tre sorters firande: hedniskt, neutralt och kristet. En kristen ska givetvis inte fira en hednisk högtid utan ska hellre satsa på de kristna högtiderna. Vad gäller neutrala högtider, som varken är hedniska eller kristna, utan snarare bara kulturella, så anser jag att det är helt okej för en kristen att fira detta. Exempelvis så är ju julgranen inte en kristen tradition utan snarare en nordeuropeisk, men eftersom det inte ligger något religiöst i att klä ett träd med glitter och ljus så är det varken bra eller dåligt, utan bara nordeuropeiskt kulturellt.
Ett annat exempel är ju midsommar; jag anser inte att det är fel för en kristen att fira årets längsta dag med att äta sill och potäter, det är ju ganska så neutralt. Men däremot anser jag att det är väldigt hedniskt att fira midsommar genom att dansa kring en fallos-symbol; midsommarstången, och därför bör en kristen inte syssla med detta, och definitivt inte ha en midsommarstång på de stora kristna konferenserna Nyhem och Torp.
Med andra ord, jag anser alltså inte att det är fel för en kristen att fira Kristi födelse vid midvintersolståndet även om det från början egentligen inte är en kristen högtid. Så länge som man inte firar på ett hedniskt sätt utan istället på ett kristet eller neutralt sätt genom att dela ut presenter och klä en gran, så är det ju bara bra. Däremot har jag funderat lite kring ordet ”jul”, det är ju inte speciellt neutralt.
Enligt Wikipedia så började man på 1000-talet i England ”kalla det kristna firandet för ”Cristes Mæsse” (Kristi mässa) som blivit ”Christmas”. I de nordiska länderna behöll man ordet ”jul”.”
Med tanke på den hedniska kopplingen till ”julblot”, så känns det väl fel att fira Jesu födelse genom att önska varandra ”God jul”? Vi firar ju liksom inte ”julblot” utan ”Kristi födelse”. Vore det inte bättre om vi kristna istället började hälsa varandra ”God Kristi födelse!” istället?
Ett exempel på något liknande från verkligheten är hur nepalesiska kristna hälsar varandra. I Nepal och Indien hälsar man vanligtvis varandra med ”Namaste” vilket ungefär betyder: ”Jag hälsar det som är gudomligt i dig som också är det som är gudomligt i mig”. Eftersom detta egentligen är en hinduisk hälsningsfras så har kristna istället börjat hälsa varandra med ”Jai Masih”, vilket är en koppling till ”Jesus Messias”.
Vad tycker du, är ”God jul” hedniskt, neutralt eller kristet? Om det är neutralt så kan det ju kvitta, men om det är hedniskt, borde man då inte långsamt men säkert börja byta ut den hälsningsfrasen till något mer kristet som exempelvis: ”God Kristi födelse!”?
Om du håller med, skriv gärna en kommentar med ett förslag på vad vi kristna skulle kunna börja hälsa varandra istället för ”God jul”.
Läsvärt: