Jonas Lundström har skrivit en debattartikel i tidningen Dagen som heter Flyktingförtrycket kräver aktion. En mycket välskriven artikel må jag säga, inte alla är lika insatta i ämnet som Jonas.
Till att börja med vill jag lyfta fram det positiva: På senare tid har allt fler kristna reagerat på den inhumana flyktingpolitiken som Sverige bedriver och Lundström(s) med flera har starkt bidragit till detta med sina aktioner och lagbrott. Att hjälpa, stötta och aktivt försöka skydda flyktingar är berömvärt och helt i linje med vad Jesus ville förmå sina lärjungar att göra. Om jag skulle riskera att utvisas till ett land där jag troligtvis blir mördad eller åtminstone får leva med den risken och oron resten av livet, ja då skulle jag med vilja att människor som Jonas Lundström kämpade för att jag skulle få stanna. Om detta vittnar ju inte minst detta vackra Bibelord:
“När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:31–40)
Men till en god debatt hör inte enbart det positiva, så nu över till det negativa: Om man gör dessa aktioner med Jesus budskap som motivering, då hade jag nog ställt upp på Lundströms skriverier. Men jag är väldigt misstänksam mot exempelvis detta uttalande:
”En radikal lösning behöver komma någon annanstans, nerifrån och underifrån från de förtrycktas motstånd, från människor som vill kämpa vid deras sida, och från alternativa, gästfria gemenskaper som förhoppningsvis på sikt kan ersätta nationalstaten.”
Jag ställer inte upp på att vi kristna ska arbeta för att ersätta nationalstaten. Min förståelse är att det, kortfattat, finns två ”riken”: Guds rike och Världens rike. Så småningom, när Jesus kommer tillbaka, kommer Jesus att etablera Guds rike fullt ut, men fram till dess så är vårt kristna uppdrag att i Världens rike sprida Guds rike så mycket vi kan och att leva med dess principer oss emellan. Eftersom Guds rike inte är ett världsligt rike så är vårt uppdrag inte att ersätta Världens rike utan att finnas som en stad på berget i Världens rike eller som ett ljus i mörkret. Om vi lyckas med detta så kan vi förmå Världens rike att bli mer humanare. Jesus sa också att vi är ”jordens salt”. På samma sätt som salt förhindrar kött från att ruttna så kan vi kristna förhindra att staten ruttnar i våld, förtryck och inhumanitet. Vi kristna ska alltså finnas i Världens rike för att förbättra lagar och öka medmänskligheten. Men vi ska inte ersätta Världens rike.
“Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” (Matt 5:13–16)
Det andra jag är kritisk till är att jag misstänker att dessa aktioner så småningom kan riskera att gå över till att bli våldsamma aktioner. Jag kan ha fel, men jag ser det i kikarsiktet. Än så länge är ju de flesta aktioner som kristna är inblandade i ickevåldsaktioner, men om det inte bär frukt tror jag de mer våldsamma kommer att ta ton och begära hårdare tag. Eftersom jag tidigare (här och här) har hävdat att en del ickevåldsaktivister har sina rötter i Gandhi snarare än Jesus så tror jag att det finns personer i dessa kretsar som inte är Jesu lärjungar.
Sammanfattningsvis så är jag alltså inte kritisk till aktionerna i sig, utan det som jag ser i förlängningen: anarki.
Avslutningsvis, jag tycker Jonas Lundström har många bra poänger och han förtjänar att bli hörd. Men samtidigt tycker jag det är viktigt att vi som inte håller med i allt delar med oss av våra perspektiv. Jag är bara en simpel östgöte, så jag kan ju ha fel, men för debattens skull är det kul om fler gör sin röst hörd.