Torah - Pastor Christian Mölk

Ursprungligen betyder det hebreiska ordet torah: ”undervisning”, ”instruktion” och när ordet används i Bibeln så står det oftast för ”Guds instruktioner till Israel”, men ordet ”torah” kan syfta på flera olika saker. Det är svårt att göra en exakt avgränsning av vad som är dessa instruktioner i Bibeln, men i huvudsak så utgår dessa instruktioner från De 10 budorden och omkringliggande instruktioner i 3:e och 4:e Moseboken, de lagar som Israels folk ska hålla.

När man idag säger ”Torah” så syftar man främst på ”de fem Moseböckerna” och detta beror på att de instruktioner som Gud gav blev nerskrivna i Moseböckerna i formen av lagtext. En svensk översättning av torah blir av denna anledning ofta lagen.

Ordet Torah kan också syfta på hela den hebreiska Bibeln (Tanakh): Torah, profeterna och psalmerna, som vi ofta kallar Gamla Testamentet.

För att göra saker ännu mer förvirrande så finns det även något som heter den muntliga Torah, vilket är muntliga förklaringar till den hebreiska Bibeln som har förts vidare från generation till generation och som så småningom även blev nerskrivet i vad som kallas Mishna och senare i en mer utläggande formTalmud.

Från Mose till Jesus

Innan Israels folk skulle få gå in i det förlovade landet och ta det i besittning så gav Gud instruktioner till Mose vid Sinaiberget:

Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” (2 Mose 24:12).

Anledningen till att det hebreiska ordet torah översätts till lagen är för att Gud förväntade sig att Israel skulle lyda dessa instruktioner (5 Mose 17:19).

Tanken från Guds sida var att när Israels folk lydde dessa instruktioner, Torah, så skiljde de ut sig från de andra folken runtomkring och blev ett föredöme, ett ljus i mörkret. De andra folken skulle då kunna komma till templet i Jerusalem för att tillbe Gud och lära sig om hur även de skulle kunna följa Gud (2 Mose 19:5-6, 1 Kung 8:41–43).

Om Israel lydde Guds instruktioner, Guds Torah, så skulle de bli välsignade i sitt nya land och om de inte lydde Torah så skulle de bli förbannade och tvingas lämna sitt land. Så fort Israels folk hade kommit in i sitt nya land och tagit det i besittning så slutade de att lyda Guds lag:

De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem. (Jeremia 32:23).

Som en följd av att Israel inte lydde Torah så blev de förda i fångenskap till Babylon. När Daniel sitter i Babylon och ber Gud om förlåtelse för att folket har brutit mot Guds Torah så låter Gud dem komma tillbaka till sitt land igen (Dan 9:11–19).

Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom. (Daniel 9:11).

I samband med att Israels folk kommer tillbaka till sitt land så profeterar Hesekiel om att eftersom Israels folk har orenat landet och vanärat Guds namn så ska Gud i framtiden rena sitt folk genom vatten och låta dem bli fyllda med Guds Ande så att de kan hålla Torah i hjärtat (Hes 36:16-38). Syftet med detta är att Israels folk ska lyda Guds lag av egen fri vilja istället för som ett tvång.

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Hesekiel 36:26–27).

När sedan Johannes Döparen börjar döpa Israels folk i vatten och säger att Messias snart kommer och att han även skall döpa i den helige Ande, så är kopplingen till Hesekiel tydlig (Mark 1:8). I och med Messias så blir det möjligt att lyda Guds lag tack vare att man har blivit fylld av den helige Ande och därmed vill lyda Guds lag istället för att känna sig tvingad till det.

Paulus skriver att det judiska folket ansåg sig själva vara ett ljus i mörkret för folken runtomkring eftersom de hade Torah, men att de vanärade Gud när de inte höll Torah (Rom 2:12–29). Paulus skriver även att ingen kan lyckas hålla hela Torah och att alla som har brutit mot Torah kommer att dömas enligt Torah och således straffas med döden (Rom 2-3, 5).

Eftersom Israel ständigt misslyckades med att lyda Torah så sände Gud Messias som skulle bli ett mycket bättre ljus i mörkret för alla folk (Jes 9:2, Matt 4:16). Istället för att gå till templet i Jerusalem för att tillbe Gud så kan nu alla tillbe Gud oavsett vilken plats man är på (Joh 4:20–24).

Den enda människa som har lyckats vara helt rättfärdig genom att hålla hela Torah och således undvikit dödsstraffet är Jesus. När Jesus dog på korset trots att han var rättfärdig och inte hade brutit mot Torah så tog han det dödsstraff som alla människor borde få eftersom de har brutit mot Torah. Jesus uppstod från döden och gav möjligheten till alla som vill att få del av Jesus rättfärdighet genom att tro på honom. De som tror på Jesus har alltså inte längre något krav på sig att hålla Torah eftersom Jesus redan har tagit straffet å våra vägnar.

Mot den bakgrunden kan Paulus och Johannes skriva:

”Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.” (Rom 10:4).

”Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” (Joh 1:17).