Nu börjar vardagen så sakteliga infinna sig. Får mer och mer tid till att be och läsa Bibeln. Hemma är det ju så lätt att slå på tv:n och låta timmarna sippra iväg utan att kunna få dem tillbaka. Här har jag ingen tv vilket gör det lättare att lägga min tid på viktigare saker.
Idag genomförde jag min första intervju! Jag inser att jag givetvis har mycket att lära, men jag ändå känner att det trots allt gick rätt så bra. Grymt fantastiskt att få sitta och lyssna på människors berättelse om hur de gick från hinduism till en tro på Jesus. Jag börjar redan se några gemensamma nämnare som jag troligtvis kommer att skriva om i uppsatsen. Jag avslöjar ingenting ännu, så ni får hålla er till tåls eller vad man nu säger.
Har förresten lagt märke till att nepaleserna mer än gärna stirrar på mig, mer än på Kristin faktiskt, och jag har lixom undrat varför? Passade på att fråga Raj Kumar och han berättade att det för det första inte är fult att stirra i Nepal, och för det andra så stirrar de på mitt skägg! Så nu vet jag ^^
Samtidigt som du kollar på följande bilder, försök föreställa dig ett konstant tutande och tjoande och känn rökelselukten, då får du en liten smak av vardagen här i Kathmandu:
Kathmandu
Längst till vänster är Kristin och längst till höger är Raj Kumar Shrestha. Han och hans fru och barn bor på ATEN och fixar diverse och lagar mat åt oss.
Trafiken är som sagt väldigt speciell i Nepal. Det är ett konstant under att ingen skadas i detta virrvarr. Bilar kör bara ut i korsningar och förväntar sig att övriga bilar stannar eller väjer. Alla nepaleserna verkar införstådda med dessa trafikregler så för dem är det ingen big deal. Men i egenskap av svensk kommer jag att bli tacksamt glad nästa gång jag måste stanna för ett rödljus. Här finns inga rödljus.
Kathmandus parlament, rätt nära där vi bor.
Det här är ATEN (Association of Theological Education in Nepal), platsen där vi bor och studerar.
Här är mitt rum. Nere till höger är min vattenkokare. Det finns nämligen inget varmvatten här så om man vill duscha varmt så får man koka!
I dagarna tre så är det Tihar Festival. Det är en hinduisk högtid, den näst största i Nepal faktiskt, där man tillber något speciellt för varje dag. I förrgår var det kråkor, igår var det hundar och imorgon är det syskon. Ja, man tillber sina syskon en gång om året.
Nepal är ett land som är i stort behov av Jesus. Det vimlar av små avgudatempel överallt, landet är fattigt, krigsdrabbat och det finns ingen utveckling i sikte. Jag önskar innerligt att jag kunde vara med och bidra till att fler nepaleser lärde känna Jesus.