Att kalla en byggnad för ”kyrka” är lika dumt som att kalla sin fru för en stolpe.
Kyrkan är inte en byggnad, det är den samling människor som tror på och tillhör Jesus. Skulle kyrkobyggnaden brinna ner skulle fortfarande kyrkan finnas, men skulle alla kristna försvinna skulle det inte längre finnas någon kyrka, även om kyrkobyggnaden stod kvar.
Detta visste de första kristna och de kallade aldrig någon byggnad för kyrka, de hade inte ens någon kyrkobyggnad. Som vi kan läsa här ser vi att de första kristna samlades i varandras hus: ”Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen som möts i deras hus hälsar hjärtligt till er, sina medkristna.” (1 Kor 16:19).
Om det är de troende som är kyrkan, då går det rimligtvis inte att hyra ut kyrkan för att ha en konsert. Om det är de troende som är kyrkan, då bör vi rimligtvis jobba på att helga våra hjärtan, inte helga kyrkorummet. Om det är de troende som är kyrkan, då är kyrkobyggnaden visserligen viktig, men inte helig.
Den tidigaste kyrkobyggnad arkeologin har funnit är från omkring år 232 i Dura-Europos i dagens Syrien. Byggnaden är ett vanligt hus där en vägg mellan två rum har slagits ut för att göra plats för att kunna samla omkring 70 personer. Med andra ord var den första kyrkobyggnaden egentligen ett vanligt hem.
Är det en slump att de första kristna inte byggde några kyrkobyggnader? För de första kristna var inte platsen det viktiga när de skulle tillbe Gud. De första kristna mindes vad Jesus själv hade sagt: ”den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. … Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh 4:21, 23-24).
Att bygga en specifik byggnad för att samlas i visar symboliskt att det är på den platsen vi ska samlas för att tillbe Gud och skapar en högst opersonlig atmosfär. Men att istället samlas i varandras hem och hus för att tillbe Gud lyfter fram det personliga och familjära i evangeliet och visar att det inte är vart vi tillber som är det viktiga, utan vem vi tillber. Det är ingen slump att Jesus använde ett ord från familjelivet; ”pappa” och ”fader” när han skulle lära oss vem Gud är.
År 325 blev kristendomen statsreligion i det romerska imperiet. Det var först då som det började byggas kyrkobyggnader som ett led i kejsar Konstantins ansträngningar att breda ut den kristna tron med politiska medel. Evangeliet hade alltså lyckats erövra hela det romerska imperiet utan att ha några kyrkobyggnader men började nu ändå bygga.
Betyder detta att vi ska sluta gå till kyrkan på söndagar? Nae, inte enligt min mening i alla fall. Nu är ju läget som det är och då får vi använda det på bästa sätt. Men vi kanske behöver omvärdera fokuset på söndagförmiddagsgudstjänsten och istället lyfta fram vardagens hemgrupper, cellgrupper och husförsamlingar istället? Kanske kan vi samlas några familjer i ett stort hus och fira Gudstjänst tillsammans? Detta skulle passa perfekt för att bjuda med de som eventuellt är ensamma och känner sig utanför.
Läs mer:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=274083
http://aletheia.se/2011/08/26/jaktlund-fortsatter-sprida-bara-en-lokal-filosofin/
http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/?p=997
http://www.mamres.net/?p=4476
http://helapingsten.wordpress.com/2011/08/26/syndakatalogens-syfte/