Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. – Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. – Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: ”Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?” Han svarade dem: ”Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”
Han sade också till dem: ”Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ’korban’, som offergåva, då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”
- Fariseerna
- ”Fariséerna” var en ”väckelserörelse” bland det judiska folket som studerade de fem Moseböckerna noggrant och försökte leva sitt liv därefter.
- Fariséerna var mycket noggranna med att inte bryta mot något av Moseböckernas bud. De var så noggranna att de till och med införde ett ”staket” med extra regler runt om Moseböckernas regler för att minimera riskerna för att råka bryta mot Moseböckernas regler.
- … hade kommit från Jerusalem samlades kring honom.
- Eftersom en del ledare bland judarna redan hade bestämt sig för att döda Jesus så kan man ju här tänka sig att fariseerna granskar Jesus för att hitta en anledning att kunna sätta dit honom (Joh 5:18).
- Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: ”Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?”
- När Gud gav Torah (de fem Moseböckerna) till Israels folk så kan man säga att dessa instruktioner ibland var mycket enkla att förstå och ibland väldigt svåra. Exempelvis så står det skrivet att Israel inte får arbeta på sabbaten, ett bud som är relativt enkelt att förstå (2 Mose 31:14). Men å andra sidan så definierar inte Moseböckerna exakt vad som är ”arbete”, vilket öppnar upp för en massa följdfrågor. Gud säger också att ”Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent.” (3 Mose 10:10). Även detta bud är relativt enkelt, men å andra sidan så definieras inte exakt vad som är orent eller rent.
- På grund av att Moseböckerna inte alltid definierar exakt vad vissa bud innebär så brukade folket komma till Mose och fråga och han hade rätten att döma vad som var rätt och vad som var fel. När Moses arbetsbörda blev för stor så delegerades denna uppgift ut till ledarna bland folket. När ledarna svarade på folkets frågor om hur man skulle följa Torah och vilka regler som gällde, då kallades det att de ”satt på Moses stol” (2 Mose 18:13-27).
- Dessa regler i hur man ska tolka och förstå Torah fördes sen vidare muntligt och kallades ”den muntliga Torah”, ”de äldstes stadgar”, ”Mishna”, och så småningom även ”Talmud”.
- Jesus kritiserar ofta fariseerna för att de upphäver Guds bud när de lär folket att följa vissa av dessa regler i ”de äldstes stadgar” (Mark 7:8).
- Jesus säger vid ett annat tillfälle: ”På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.” (Matt 23:2-3).
- Efter att Petrus har bekänt Jesus som Messias så får Petrus rätten av Jesus att binda och lösa, vilket betyder att han får denna funktion som Mose hade. Jesus hade bestämt de stora riktlinjerna men Petrus ges rätten att avgöra i detaljfrågor som uppstår (Matt 16:19).
- På grund av att Moseböckerna inte alltid definierar exakt vad vissa bud innebär så brukade folket komma till Mose och fråga och han hade rätten att döma vad som var rätt och vad som var fel. När Moses arbetsbörda blev för stor så delegerades denna uppgift ut till ledarna bland folket. När ledarna svarade på folkets frågor om hur man skulle följa Torah och vilka regler som gällde, då kallades det att de ”satt på Moses stol” (2 Mose 18:13-27).
- Jesus lärjungar bryter inte mot något bud i Moseböckerna, men de bryter mot de äldstes stadgar, de extra regler som fariseerna hade satt upp som staket runt Moseböckerna för att minimera riskerna för att ”råka” bryta mot Torahs regler.
- Moseböckerna lär att präster ska rena sig ceremoniellt innan de utför offertjänst i templet (2 Mose 30:17-21). Fariseernas ”extra regler”, de äldstes stadgar, lär att en mans hem är hans tempel och att han därför, likt prästerna inför sin offertjänst, ceremoniellt ska rena sig innan han äter.
- I den här frågan skulle man kunna säga att Jesus och hans lärjungar följde Skriften, men inte Traditionen. Jesus är inte automatiskt emot varken den judiska eller den fariseiska traditionen, men han kritiserar den tradition som står i vägen för Skriften. Skriften är Guds ord och auktoritativ för en troende. De äldstes stadgar är inte bibliska stadgar och är därmed inte auktoritativa.
- När Gud gav Torah (de fem Moseböckerna) till Israels folk så kan man säga att dessa instruktioner ibland var mycket enkla att förstå och ibland väldigt svåra. Exempelvis så står det skrivet att Israel inte får arbeta på sabbaten, ett bud som är relativt enkelt att förstå (2 Mose 31:14). Men å andra sidan så definierar inte Moseböckerna exakt vad som är ”arbete”, vilket öppnar upp för en massa följdfrågor. Gud säger också att ”Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent.” (3 Mose 10:10). Även detta bud är relativt enkelt, men å andra sidan så definieras inte exakt vad som är orent eller rent.
- ”Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”
- Jesus citerar Jesaja 29:13 och kallar fariseerna för hupokrites (hycklare på svenska) vilket är ett grekiskt ord som betyder ”skådespelare”.
- Fariseerna är skådespelare i den meningen att de spelade religiösa men i verkligheten var de långt från Gud.
- På liknande sätt är vi idag religiösa skådespelare om vi exempelvis lovsjunger Gud på söndagarna i kyrkan men lever ogudaktigt resten av veckan.
- Det står ingenstans i Skriften att Gud ger ett bud om att man ceremoniellt ska tvätta sina händer innan man äter.
- Jesus menar att när fariseerna lär ut att de äldstes stadgar är Guds bud och dessutom försöker förmå vanligt folk att följa dessa mänskliga stadgar så hindrar det vanligt folk från att följa Guds riktiga bud.
- Jesus citerar Jesaja 29:13 och kallar fariseerna för hupokrites (hycklare på svenska) vilket är ett grekiskt ord som betyder ”skådespelare”.
- Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ’korban’, som offergåva, då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare.
- Efter sina hårda ord mot fariseerna så backar nu Jesus upp sin anklagelse med ett konkret och klockrent exempel på när fariseerna upphäver Guds bud när de följer de äldstes stadgar.
- I ett av tio Guds bud står det att ”Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.” (1 Mose 20:12).
- Det fanns inget pensionssystem på Jesu tid och därför hedrade man sina föräldrar genom att ekonomiskt ta hand om dem när de blev gamla.
- Fariseerna kunde enligt sina mänskliga stadgar ta de pengar som var ämnade att försörja föräldrarna och ge dem som offergåva till Gud. På så sätt gav de alltså bort pengar som inte ens var deras egna för att framstå som ”fromma” och ”religiösa”.
- Det var inte fel att ge en offergåva till Gud, men det var fel att göra det om det innebar att Guds bud om att hedra sin far och sin mor upphävs genom offergåvan.
- Gud säger i Hosea: ”jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.” (Hos 6:6).
- Efter sina hårda ord mot fariseerna så backar nu Jesus upp sin anklagelse med ett konkret och klockrent exempel på när fariseerna upphäver Guds bud när de följer de äldstes stadgar.
Texten du precis läst ingår i boken ”Markus – Skynda till folkets frälsning” och går att beställa från Bokshopen.
