“13Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord. 14De kom till honom och sade: ”Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?” 15Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: ”Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det.” 16De räckte fram ett, och han frågade dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” De svarade: ”Kejsarens.” 17Då sade Jesus till dem: ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.” Och de förundrade sig över honom.”
- Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.
- Eftersom de inte vågar gripa Jesus på grund av folket så försöker de nu snärja Jesus med svåra frågor så att folket ska vända sig emot Jesus.
- Det här var inte första gången som fariséerna ville snärja Jesus (Mark 10:2).
- När Jesus så småningom stod inför Stora Rådet så gjordes ett misslyckat försök att använda detta till att få Jesus dömd till döden (Mark 14:55-59).
- Det här var inte första gången som fariséerna ville snärja Jesus (Mark 10:2).
- Fariseer
- ”Fariséerna” var en ”väckelserörelse” bland det judiska folket som studerade de fem Moseböckerna noggrant och försökte leva sitt liv därefter. Ordet ”farisé” betyder ungefär ”de avskilda”.
- Herodianer
- Herodianer var anhängare till Herodes Antipas som styrde över Galiléen och Peréen och grundade staden Tiberias.
- Denne Herodes var son till Herodes den store som mördade pojkarna i Betlehem (Matt 2:16).
- Herodianer var anhängare till Herodes Antipas som styrde över Galiléen och Peréen och grundade staden Tiberias.
- Fariséerna och herodianerna hade inte mycket gemensamt, men en sak kunde de tydligen komma överens om: att röja Jesus ur vägen.
- Eftersom de inte vågar gripa Jesus på grund av folket så försöker de nu snärja Jesus med svåra frågor så att folket ska vända sig emot Jesus.
- Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?
- Från år 6 e. Kr. tvingade romarna det judiska folket att betala skatt till kejsaren.
- Om Jesus svarade ja på denna fråga så skulle det betyda att han accepterade att kejsaren var Herre över Israel istället för Gud och då skulle han få de religiösa emot sig.
- Om Jesus svarade nej på denna fråga så skulle det betyda att han ville göra uppror mot Rom och då skulle han klassas som en revolutionär och politisk fiende av romarna.
- Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.
- I och med att fariseerna och herodianerna använde sig av kejsarens mynt så hade de redan accepterat det romerska styret och därmed bör de också betala de romerska skatterna.
- Hade Israel gett Gud vad som tillhör Gud så hade de aldrig hamnat under romerskt styre.
- Att vörda kejsaren var en viktig del i det romerska samhället och varken Jesus eller apostlarna uttryckte kritik mot detta så länge som kejsaren inte gick emot Gud (1 Pet 2:11–17).
- Men det fanns även en annan sida av kejsarvördnaden som innebar att man skulle offra till kejsaren och på så sätt tillbe kejsaren som en gud. Denna aspekt av kejsarkulten hade det judiska folket ett undantag ifrån så länge som de betalade sina skatter.
- Detta undantag gällde även de första kristna så länge som romarna ansåg att de kristna var en judisk sekt. Men så småningom när kristendomen och judendomen gick skilda vägar så gällde detta inte längre de kristna vilket ledde till att de som vägrade offra till kejsaren blev martyrer. Detta i sin tur ledde till interna kristna splittringar mellan de som hade vägrat offra till kejsaren och de som hade gått med på det.
- Jesus gick alltså med på att Guds folk skulle vörda kejsaren och betala romerska skatter, men gick inte med på att offra till kejsaren eller tillbe kejsaren. Jesus uppmanar alltså till att ge pengarna till kejsaren men tillbedjan till Gud. På så sätt blir båda nöjda.
- Men det fanns även en annan sida av kejsarvördnaden som innebar att man skulle offra till kejsaren och på så sätt tillbe kejsaren som en gud. Denna aspekt av kejsarkulten hade det judiska folket ett undantag ifrån så länge som de betalade sina skatter.
- Så länge som staten inte går emot Guds vilja (Apg 4:18–20) så ska vi lyda staten och betala skatt (Rom 13:6-7).
- I och med att fariseerna och herodianerna använde sig av kejsarens mynt så hade de redan accepterat det romerska styret och därmed bör de också betala de romerska skatterna.
Texten du precis läst ingår i boken ”Markus – Skynda till folkets frälsning” och går att beställa från Bokshopen.