Apg 2:42-47 – De troendes gemenskap

⁴² De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. ⁴³ Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. ⁴⁴ Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. ⁴⁵ De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. ⁴⁶ Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. ⁴⁷ De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. 

• De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
  • Pingstdagen började med att lärjungarna bad till Gud, fortsatte med att de blev uppfyllda med Anden som i sin tur ledde till att Petrus predikade om den korsfäste Jesus, som i sin tur ledde till att 3000 blev frälsta och som i sin tur ledde till detta. Vilken fantastisk dag!
  • Apostlarna fick i uppdrag av Jesus att lära ut vad Jesus har befallt (Matt 28:20). Apostlarnas lära finns idag bevarad som Nya Testamentet.
  • Den gemenskap som finns emellan kristna är mer än att bara ha ”trevligt” tillsammans, det är en gemenskap formad av den helige Ande (2 Kor 13:13).
  • Det var vanligt i den judiska gemenskapen att man åt tillsammans som ett tecken på gemenskap och vänskap. Det var i en sådan gemenskapsmåltid som Jesus instiftade nattvarden. De kristna fortsatte att äta tillsammans som ett tecken på gemenskap och firade även nattvarden i denna måltid. (Se 1 Kor 11:17-34).
  • Lärjungarna följde de bestämda judiska bönetiderna (Apg 3:1) men bad också spontant tillsammans (Apg 4:24).

• Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
  • Även om Gud är kärlek och den kristna gemenskapen är fantastisk, så finns det också ett allvar i den kristna tron. Gud är fruktans-värd och hans närvaro kan få den mäktigaste människa att skaka som ett asplöv (2 Krön 20:29).

• Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde.
  • Detta annorlunda sätt att vara församling var unik för församlingen i Jerusalem och berodde förmodligen på att de var övertygade om att Jesus alldeles strax skulle komma tillbaka (2 Petr 3:9) och att många av de nya lärjungarna var från andra länder och var i behov av ekonomisk stöttning om de skulle stanna kvar i Jerusalem.
  • Den här egendomsgemenskapen var frivillig (Apg 5:4) och visar hur oerhört självuppoffrande de första kristna var. Att andra människor hade det bra blev viktigare än att själv ha det bra.

• Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
  • De första kristna hade en fantastisk daglig gemenskap som innehöll bön, glädje och mat. Detta ledde till att de prisade Gud, var omtyckta av folk runtomkring och att folk blev frälsta varje dag.
  • Det var Gud själv som såg till att församlingen ökade.
  • Det faktum att de kristna varje dag var i templet och att de var omtyckta av folket visar att de ännu så länge betraktades av andra och sig själva som en inomjudisk rörelse.