Apg 2:1-13 – Den helige Ande utgjuts på pingstdagen

¹ När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. ² Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ³ Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ⁴ Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

⁵ Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶ Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷ Häpna och förundrade sade de: ”Är de inte galileer, alla dessa som talar? ⁸ Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹ Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, ¹⁰ i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, ¹¹ vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber – vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar.” ¹² De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: ”Vad kan detta betyda?” ¹³ Men andra sade hånfullt: ”De har druckit sig fulla av sött vin.” 

• När pingstdagen hade kommit var de alla samlade.
  • Pingst var en av de tre stora pilgrimshögtiderna då alla judiska män gick upp till Jerusalem. Pingst kallas också för ”veckohögtiden” eftersom högtiden ägde rum 7 veckor (50 dagar) efter påsk. Namnet ”pingst” kommer från det grekiska ordet ”pentekoste” som betyder ”50”. Pingst kallades också för ”skördehögtiden”. Eftersom man firade den första skörden (3 Mose23:15-22).
    • På Pingstdagen blev ”omkring 3000” de första att bli frälsta och blev på så sätt ”den första skörden”.
    • Enligt Paulus så har vi fått Anden som ”förstlingsfrukt” och på samma sätt som den första skörden var en försmak för bonden av vad som komma skall så är Anden en försmak på vad vi i fullhet kommer att få så småningom (Rom 8:23).
  • Pingst kallades också för ”Lagens födelsedag” och firades för att minnas att Mose fick ta emot Lagen från Gud uppe på berget Sinai (2 Mose 19-20). Den svenska översättningen ”Lagen” kommer från det hebreiska ordet ”torah” som egentligen betyder ”undervisning” eller ”instruktion”. Det finns många liknelser och paralleller mellan då Lagen gavs och då Anden gavs:
    • På Gamla Testamentets Pingst fick Guds folk ta emot Lagen på Sinai, på Nya Testamentets Pingst fick Guds folk ta emot Anden i Jerusalem. Enligt Jesaja ska Guds torah/undervisning utgå från Jerusalem och Gud själv ska undervisa oss om sina vägar (Jes 2:3).
    • På Sinai uppenbarade sig Gud i rök och eldslågor (2 Mose 20:18), på Pingstdagen uppenbarade Anden sig genom storm och eldstungor.
    • På Sinai dog ”omkring 3000 man” (2 Mose 32:28), på Pingstdagen blev ”omkring 3000” frälsta (Apg 2:41).
    • På Sinai skrevs Lagen med Guds finger på tavlor av sten (2 Mose31:18). Gud sa till profeten Jeremia att ”jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan” (Jer 31:31-34) och till profeten Hesekiel “jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.” (Hes 36:26). På Sinai skrevs alltså Lagen på tavlor av sten medan på Pingstdagen skrevs Lagen i hjärtat genom att Anden kom till var och en (2 Kor 3:3).
    • På Sinai gavs Lagen till folket som helhet och förmedlades till folket via präster. På Pingstdagen gavs Anden till alla och öppnade upp möjligheten för alla och envar att ha en egen personlig relation till Gud och Guds ord/lag/instruktioner/vilja utan en ”präst” eller ”medlare” som står emellan. Den helige Ande lär oss och påminner oss om allt som Jesus har sagt (Joh 14:26).

• Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.
  • När Mose fick Lagen på berget Sinai så hade ”Herren stigit ner på berget i eld” och Sinai var omgivet av moln, blixtar och dunder (2 Mose 19:16-18), på Pingstdagen kommer Anden i en våldsam storm och med eldstungor. På Sinai fick inte folket komma för nära Gud (2 Mose 19:21), men på Pingstdagen kommer Gud nära människan.
  • Många gånger i Gamla Testamentet så symboliserar eld Guds närvaro (2 Mose 3:2, 2 Mose 13:32, 2 Mose 19:18, 5 Mose 4:24).
  • Enligt Malaki så är Gud såsom en guldsmed som renar sitt folk i ”eld” (Mal 3:3). Enligt Johannes Döparen så skulle Jesus döpa i den helige Ande och i eld, med andra ord; rena sitt folk så att de kan komma in i Guds rike. För den som tillhör Herren så blir Guds eld renande, men för den som inte tillhör Herren blir elden förtärande.
  • Det är nog ingen slump att Anden kom i samband med en ”storm” eftersom ”ande” både på hebreiska och på grekiska är samma ord som ”vind”.

• Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
  • På Gamla Testamentets tid fylldes bara vissa utvalda personer av den helige Ande, men här uppfylls Joels gamla profetia om att det ska komma en tid då alla kan bli fyllda av Guds Ande (Joel 2:28–32), något som Mose bad om (4 Mose 11:29) och som Jesus utlovade (Luk 24:49).
    • Det görs ingen skillnad mellan apostlar, lärjungar, kvinnor eller män. ALLA fylldes av den helige Ande. Eller som Paulus skrev: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28).
  • Alla som tror på Jesus blir födda på nytt av Guds Ande (Joh 3:1-8), och får Guds Ande (1 Kor 12:13). Alla troende kan utöver detta även bli fyllda på nytt med Guds Ande om och om igen (Apg 4:8, Apg 4:31, Apg 6:3, Apg 6:5, Apg 7:55, Apg 9:17, Apg 13:9, Apg 13:52).
    • Skillnad mellan dessa två är att den som blir född på nytt av Guds Ande blir frälst och den som blir fylld med Guds Ande får kraft och mod att vittna om Jesus.
  • Alla lärjungar, inte bara apostlarna, börjar mirakulöst tala språk de inte kan. Här uppfylls Jesu löfte (Mark 16:17).
    • I begynnelsen, när alla människor talade samma språk, förbistrade Gud deras språk, så att de inte kunde förstå varandra (1 Mose 11:1-9). Nu händer detta igen, fast omvänt.
    • Att lärjungarna börjar tala främmande språk markerar att evangeliet är till för alla folk, inte bara det judiska.
    • Även idag kan Jesu lärjungar få denna gåva att tala främmande språk (1 Kor 12:10, 1 Kor 12:28).
    • Att tala i tungor kan dels betyda att man får gåvan att mirakulöst kunna tala ett främmande språk, men det kan också betyda att man får ett språk som bara Gud förstår (1 Kor 14:2) som man ber i sin ande (1 Kor 14:14) för att bygga upp sig själv (1 Kor 14:4).

• Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.
  • Under Pingsthögtiden var många av de judar som var bosatta i andra länder samlade i Jerusalem för att fira högtiden, dessa får nu höra lärjungarna tala på deras egna hemspråk.
  • Folkets respons på lärjungarnas tungotal är antingen att ställa den nyfikna frågan ”Vad kan detta betyda?” eller att håna. Fortfarande än idag reagerar folk likadant på tungotalet.