1 Tess 2:1-16 – Apostelns tjänst i Tessalonika

Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något – Gud är vårt vittne. Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt ibland er. Som när en mor sköter om sina egna barn, ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror. Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet. Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.

• Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves.
  • Paulus hade fiender i Tessalonika och det verkar onekligen som att dessa i Paulus frånvaro anklagar honom för olika saker (Apg 17:5-6, Apg 17:13).
    • Paulus svarar genom att lyfta fram att han litar på tessalonikernas eget omdöme, eftersom de ju själva såg hur Paulus uppträdde när han var hos dem.
    • Trots det motstånd Paulus mötte i Tessalonika så lyckades han starta en levande och föredömlig församling. Församlingen i Tessalonika blir alltså sitt eget vittnesbörd på att Paulus fiender har fel.

• Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp.
  • I Filippi piskades och fängslades Paulus och Silas men kom ut ur fängelset tack vare en jordbävning (Apg 16:22-40).
  • Med detta vill Paulus visa att han inte predikar evangelium för sitt eget välbefinnandes skull utan tvärtom ofta fick lida för evangeliet.

• Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter.
  • På Paulus tid fanns det många olika religioner och många opportunister som försökte tjäna pengar eller makt på att kränga sin religion. Paulus fiender verkar ha anklagat honom för att vara en av dessa och bara predika evangelium för att smickra, vara människor till lags och för att roffa åt sig.

• Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.
  • På vägen till Damaskus anförtroddes Paulus med två uppdrag från Jesus; att bära fram Jesu namn inför hedningar, kungar och Israels barn och att lida för Jesu namns skull (Apg 9:15–16). Båda dessa uppdrag hade han lyckats med i Tessalonika.
  • Det är väldigt lätt för en kristen att försöka anpassa evangeliet så att det passar bättre in i samhället och blir lättare att ta emot. Men då behagar man människor istället för Gud och missar det fundamentala i att alla människor först måste omvända sig innan de kan få sina synder förlåtna (Luk 13:3, Apg 2:38).
    • Paulus ändrade sättet att predika beroende på publiken, men han ändrade aldrig budskapet i evangeliet. På samma sätt bör vi idag predika evangeliet på ett sätt som vanliga människor förstår samtidigt som vi aldrig kompromissar med det budskapet i evangeliet.

• Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något – Gud är vårt vittne.
  • Om man vänder på det som Paulus säger att han inte är, så får man en checklista för att se om någon är en falsk apostel:
    • Försöker vara människor till lags istället för Gud genom att anpassa eller urvattna evangeliets budskap.
    • Smickrar åhörarna genom fina retoriska tal.
    • Roffar åt sig åhörarnas pengar.
    • Strävar efter att bli ärade av människor istället för Gud.
    • Uppträder kärlekslöst och orätt.
    • Ligger folk till last.
  • Även om Paulus fiender anklagar Paulus för att uppträda på detta sätt så påminner Paulus tessalonikerna att de själva vet av egen erfarenhet att så inte är fallet.

• Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk.
  • Den som har blicken fäst vid Jesus bekymrar sig inte om att bli ärad av människor, få höga positioner eller bli kändis. Den som istället följer i Jesu fotspår kommer att bekymra sig om att utföra det uppdrag som Jesus anförtror åt en. Då kommer man troligtvis få lida på samma sätt som Jesus gjorde, men kommer också att uppfyllas av den glädje och frid som bara Gud kan ge.

• Som när en mor sköter om sina egna barn, ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er.
  • På samma sätt som en mor inte kräver pengar från sitt barn, så tog inte Paulus emot några pengar från tessalonikerna. På samma sätt som en mor ger allt för sitt barn så gav Paulus allt han hade för tessalonikerna.
  • Paulus skriver på andra ställen att han och andra evangeliets arbetare inte behöver skämmas för att ta emot lön för sitt arbete eftersom ”arbetaren är värd sin lön” (1 Kor 9:14, 1 Tim 5:18). Men Paulus ville ändå inte ta emot den lön han hade rätt till eftersom hans fiender då kunde anklaga honom för att vara en opportunist.
  • Paulus var tältmakare till yrket (Apg 18:3) och kunde försörja sig och andra på det (Apg 20:34).

• Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.
  • Paulus var inte rädd för att förmana de kristna tessalonikerna om de levde ogudaktigt, vilket blir ett bevis på att han inte försökte vara människor till lags utan istället brydde sig om vad Gud ansåg.
  • Paulus var också noga med att uppmuntra de som gjorde rätt så att de fick en skjuts i rätt riktning.
  • Ibland är det lätt att fastna i det ena eller det andra, vilket snabbt blir fel. Bättre är att både förmana och uppmuntra.
  • Paulus förmanade och uppmuntrade var och en, inte bara de som han hade lätt för eller tyckte extra mycket om. På samma sätt bör en pastor idag inte glömma att förmana och uppmuntra alla i församlingen.
    • Missar man detta är det lätt att man ”glömmer” att förmana vissa personer eftersom de exempelvis sitter i styrelsen eller att man ”glömmer” att uppmuntra de som troget tjänar Gud år efter år men som inte syns på estraden.

• Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.
  • Här uppfylls Jesajas gamla profetia om att Herrens ord inte förgäves vänder tillbaka utan att ha utfört vad Gud vill (Jes 55:10-11).
  • Den som predikar evangelium behöver inte försöka tvinga någon till att omvända sig eller försöka försköna evangeliets budskap utan kan lugnt slappna av och låta Ordet verka i åhörarnas hjärtan (Apg 2:37–41, Rom 10:4).
  • Även om Paulus fiender försökte stoppa de kristna genom att smutskasta Paulus så fungerade inte det på tessalonikerna eftersom de kände Paulus och redan hade tagit emot Guds ord.
    • På samma sätt bör även vi idag se till så att vi är väl förankrade i Guds ord så att vi inte vacklar i vår tro så fort någon påstår något felaktigt.

• Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss.
  • Paulus tröstar tessalonikerna med att de inte är först med att lida för evangeliet; Jesus offrade sitt liv och de första kristna i Jerusalem blev förföljda.
  • Paulus ställer inte kristna emot judar, han var ju själv en kristen jude (Apg 21:39).
    • Alla har vi skuld i att Jesus dödades; en kristen förrådde Jesus (Mark 14:45), judarna utlämnade Jesus (Mark 15:1) och hedningarna dödade Jesus (Mark 15:15).

• Men vredesdomen skall komma över dem till slut.
  • Det är viktigt att inte ta saken i egna händer och försöka stoppa en eventuell förföljelse på ett felaktigt sätt. Det är bättre att härda ut och istället låta Gud sköta straffet (Rom 12:19).