Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus. Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud. Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er. Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja. Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något. Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
- Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus.
- Paulus bad inte nödvändigtvis långa böner för församlingen i Tessalonika utan ”nämnde” församlingen inför Gud. Det viktiga är inte längden på bönen utan innehållet och hjärtat bakom.
- Här ser vi Paulus kända ”tro, hopp och kärlek” för första gången (1 Kor 13:13).
- Tessalonikerna hade ”tidigare” kommit till tro på Jesus, arbetade ”nu” i kärlek och ”väntade” på Jesus.
- För den som tror på Jesus följer kärleksfulla gärningar naturligt efter (Jak 2:14–17) eller som Jakob skrev ”var ordets görare, inte bara dess hörare” (Jak 1:22).
- Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud.
- Paulus kallar tessalonikerna för ”bröder”, vilket indikerar att han inte såg sig själv som deras överordnade, även om han hade mer kunskap än dem och hade grundat församlingen. Gud är vår Fader och vi är alla jämlika bröder (Matt 23:9).
- Eftersom Paulus har sett så många tecken på att tessalonikerna verkligen tillhör Gud så förstår han att de är utvalda av Gud.
- Tessalonikerna tog emot ordet med glädje, de blev Jesu efterföljare, de led för Jesus och de spred ordet vidare.
- Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet.
- Evangeliet är inte bara undervisning och predikningar, utan även mirakler, helanden och kraft.
- Om en predikan enbart bestod av fina retoriska ord så skulle inte många låta sig övertygas, men om den helige Ande verkar i åhörarnas hjärtan, då kommer många att vilja omvända sig till Jesus (Joh 16:8, 1 Kor 2:1-5).
- Den helige Ande kan skapa en sådan övernaturligt stark tro att den inte viker ner sig för någonting.
- Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger.
- Paulus skämdes inte för att tessalonikerna följde honom eftersom han visste att han själv följde Jesus (1 Kor 11:1).
- En troende blir ofta mer angelägen om att leva helt för Jesus om man tvingas göra det under svåra lidanden. En troende som lever under fredliga förhållanden riskerar att bli bekväm, apatisk och glömma hur viktigt det är att sprida evangeliet.
- De svåra lidanden som Paulus beskriver är först och främst de upplopp som uppstod i Tessalonika när Paulus predikade evangeliet där (Apg 17:4-10).
- Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja.
- Först var Paulus ett föredöme för tessalonikerna, nu är tessalonikerna i sin tur föredömen för makedonierna. På samma sätt bör vi ha kristna föredömen och även leda människor till tro som i sin tur kan bli föredömen för andra.
- Romarna delade upp Grekland i den norra provinsen Makedonien med Tessalonika som huvudstad och i den södra provinsen Akaja med Korinth som huvudstad.
- Efter att tessalonikerna själva hade kommit till tro så spred de vidare evangeliet i resten av Grekland.
- Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
- Alla människor kommer att gå förlorade eftersom alla människor har syndat. Men Gud sände Jesus för att rädda alla de som tror på Jesus så att de slipper gå förlorade (Joh 3:16).
- Det är lika viktigt idag att kristna sprider evangelium, de goda nyheterna, överallt i världen om att det finns räddning undan vredesdomen genom att man omvänder sig från avgudarna och till Gud genom att tro på Jesus.
- På samma sätt som Jesus har stigit upp bland molnen så kommer han en dag att återvända bland molnen (Apg 1:9–11). Detta väntade tessalonikerna ivrigt på.
- Eftersom Jesus kan komma tillbaka när som helst så bör även vi kristna idag vänta ivrigt på Jesus (1 Tess 5:2).