Johannesevangeliet kallas ofta för ”högkristologiskt” eftersom Johannes i inledningen av sitt evangelium kallar Jesus för Gud och i avslutningen beskriver hur Tomas Tvivlaren bekänner Jesus som ”Min Herre och min Gud!”
Onekligen verkar det som att Johannes vill få fram att Jesus är Gud och därför förefaller det märkligt för somliga att Johannes förklarar syftet med sitt evangelium så här: ”Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20:30-31).
De titlar som Johannes ger Jesus: ”Messias” och ”Guds Son” betydde inte i den judiska kontexten att Jesus var ”Gud”. Titlarna kunde snarare kopplas till en israelitisk kung så som Guds utvalde. Visserligen anser Gud att han är Israels kung (Jes 44:6), men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att varje Israels kung automatiskt är Gud.
Det råder alltså ett glapp mellan att Jesus är Gud och den judiska förförståelsen av titlarna ”Messias” och ”Guds son”. Ändå säger Johannes i sitt evangelium att Jesus är Gud men att de som tror att han är Messias, Guds Son ska bli frälsta. Hur hänger detta ihop?
Genom hela evangeliet ser vi att det judiska folket har en stor förväntan på att Messias snart ska komma och att de nyfiket undrar om inte denne Jesus kan vara Messias: ”Då samlades judarna omkring honom och frågade: ”Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!”” (Joh 10:24). Dock svarar inte Jesus på det sätt som det judiska folket vill och de lyfter stenar för att stena honom. Det Johannes försöker göra i sitt evangelium är att visa att det judiska folket hade en felaktig förförståelse av hur Messias skulle vara. Det judiska folket ville dels ha en Messias som kunde bli Israels konung och med militärt våld köra ut romarna (Joh 6:15). Vid ett tillfälle bekänner de till och med Jesus som ”Israels konung” (Joh 12:13). De ville också ha en Messias som var en profet (Joh 6:14). Gång på gång ser vi i Johannes evangelium att folk diskuterar och funderar om inte Jesus (eller Johannes Döparen) skulle kunna vara denne Messias eller Profeten (Joh 7:40-43).
Johannes visar i sitt evangelium att Jesus sannerligen är en profet som Mose när han mirakulöst föder tusentals människor med bröd (Joh 6) och att han är Messias, Israels kung (Joh 1:49). Men Johannes nöjer sig inte med att bekänna Jesus så som den traditionella judiska kontexten såg på ”Messias, Guds son”. Johannes verkar väl medveten om detta glapp och försöker därför i sitt evangelium fylla dessa titlar med ett nytt innehåll.
I sin inledning skriver Johannes: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” (Joh 1:1). Detta ”Ord” förknippar sen Johannes med Jesus själv: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss.” (Joh 1:14a). Eftersom Jesus beskrivs som Gud som blev människa så är alltså Jesus ”Guds Son”, men i en vidare bemärkelse än så som den judiska kontexten såg på titeln ”Guds son”. På något märkligt sätt så är alltså Jesus Guds Enfödde son samtidigt som han är Gud själv (Joh 1:18). Johannes ger alltså begreppet ”Guds son” ett nytt innehåll.
Johannesevangeliet 20:28–31
”Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.”
Med tanke på att Johannes i sin prolog redan har fyllt det redan etablerade begreppet ”Guds son” med ett nytt innehåll så är det därför på sin plats att någon bekänner Jesus på det sättet. Johannes avslutar därför sitt evangelium med att Tomas Tvivlaren bekänner Jesus som ”Min Herre och min Gud!” och berättar sen i versen efter att det är genom att tro på Guds Son på det sätt som Tomas Tvivlaren gör, som gör att man får ”liv i hans namn”. Johannes vill alltså inte bara att det judiska folket ska bekänna att Jesus är Guds son i den traditionella betydelsen utan även i den djupare betydelsen som han i inledningen förklarade.
Jesus är Messias enligt den traditionella betydelsen så som ”Profeten” och ”Israels kung”, men han är också något mycket, mycket större!
Eventuellt kommer jag även så småningom skriva om den andra delen av Tomas bekännelse, nämligen att Jesus är ”Herren”.
Läs mer:
Theology of the New Testament av Frank Thielman
http://aletheia.se/2011/05/09/yeshuas-jesu-gudom-vattendelare-i-hebreiska-rorelsenkristenheten/
http://www.mamres.net/?p=4113