År 1699 drabbades Sverige av ett tvåfrontskrig mot Danmark, Polen-Sachsen och Ryssland. Vid 18 års ålder besegrar den svenske kungen Karl XII ryssarna vid Narva genom ett överraskningsanfall som leder till tusentals döda ryssar. Det första slaget präglades av både slakt och seger och kom för alltid att vara ett starkt minne för de svenska soldaterna. Mången karolin tackade Gud för segern och trodde nu att Gud var på deras sida i kriget mot ryssen! Hemma i Sverige berättades det i kyrkorna om segern med orden: ”den övermåttan härliga och dråpeliga segern”!
För karolinerna var tron på Gud viktig, den höll samman soldaterna och gav en känsla av att Gud var på deras sida. Prästen brukade göra sitt bästa i att förklara varför kriget var nödvändigt, men missade karolinen bönemötet fick han betala dryga böter och smädades Guds namn fick man dödsstraff.
Efter 6 års krigande började krigslyckan vända och Karl XII marscherade mot Moskva för att få ett slut på kriget. Den brända jordens taktik gjorde att svenskarna led av svält, gyttja och köld. Karolinerna var tvungna att byta riktning och gick ner mot Ukraina istället. Där väntade den värsta kölden i mannaminne! Fåglar föll ner från skyn, oxar föll till marken, alla döda av kylan.
Poltava var platsen där allt vände. Gud verkade ha bytt sida och Sverige var tvungna att lämna över rollen som stormakt till Ryssland som så småningom utvecklades till en global supermakt under 1900-talet. Svenskarna förnedrades genom att tvingas marschera som fångar genom Moskva i ett ryskt triumftåg.
En stor grupp karolinska krigsfångar skickades till staden Tobolsk i Sibirien. Där byggde de upp en kyrka och försökte hålla det svenska Gudstjänstlivet igång. Karolinerna byggde en skola där Filip Johan von Strahlenberg undervisade. Han reste även runt i Sibirien och utforskade och ritade kartor.
Kombinationen av att vara långt hemifrån, den tidigare starka tron och att pietismen började spridas runtom i Europa blev resultatet att karolinerna samlades för att be och fira Gudstjänst tillsammans. Det är ju ett ganska mänskligt fenomen att man i nödens stund vänder sig till Gud.
Även om Karl XII var mycket kritisk till pietismen så samlades svenska officerare i Tobolsk till konventiklar, små Bibelstudiegrupper. Hemma i Sverige var det förbjudet att samlas i konventiklar utan prästens medverkan men i Tobolsk var det okej så länge de inte ersatte den allmänna Gudstjänsten. Troligtvis var reglerna inte lika stränga som hemma i Sverige pga den hårda ryska fångenskapen.
När dessa karoliner väl blev fria och kunde återvända hem tog de med sig pietismen till Sverige. Väl hemma i Sverige var många karoliner vana vid att undervisa i Ryssland och fortsatte gärna så även i Sverige. Karolinerna var, precis som tidigare, starkt trogna statskyrkan och prästerna och väckelsen ledde därför inte till några splittringar utan stannade inom kyrkan. Dock fanns det många andra pietister och frikyrkliga som led svårt i Sverige. En av de många som straffades för sin tro var en 25-årig student vid namn Leopold. Han fick sitta i omänskliga och förfärliga fängelser i 42 år tills han till slut dog.